Marielle Swärd Wennberg - det är okej att känna
På Tisdag, den 10e Januari, loggade jag som vanligt in på Facebook innan jag la mig. Där möts jag av något som vi alla har väntat på, men inte riktigt velat/vågat inse. Hennes sista natt.
- "Tänd ett ljus ikväll för Marielle♥ Hennes livslåga håller sakta på att slockna♥ Hela familjen är samlad hos henne nu."
Det är väldigt få 16åriga tjejer som har en sådan förståelse för livet som Marielle hade. Hon var 15 år när hon fick reda på att hon hade cancer. Hennes kroniska huvudvärk var inte just bara det. Det var en hjärntumör.
Det var inte långt efter hon fått reda på det, som hon ställde sig i skolans aula och berättade detta för hela hennes skola. Hade dom frågor, var det bara att fråga. Hon var 15 år, och delade med sig så öppet om hennes sjukdom till alla som ville lyssna. Hennes styrka sedan hon fick reda på det är verkligen beundransvärd.
Jag minns när jag och 2 kompisar var på väg till maten på skolan och mötte henne påvägen dit. Man kunde aldrig någonsin tro att hon, denna så lilla, söta, glada tjej hade en hjärntumör. Hon hälsade glatt på oss alla tre och gav oss en kram. Vi pratade lite med henne, frågade hur allt var, om det gick bra i skolan osv. Hon hade nyligt blivit opererad och sa skämtsamt:
- "Ja, jag är den enda som lärarna inte tjatar på när jag har mössan på mig i alla fall haha!"
Hon drog av sig hennes mössa och visade oss. Halva hennes skalle var rakad, och ett U-liknande nyligen sytt snitt syntes.
15 år. Så stark. Som sagt, hon kände inte ens mig, men ändå så var hon inte rädd för att visa.
Så även om jag inte kände Marielle och visste hennes favoritfärg, favoritlåt, vilken pojke som var den första hon kysste, mm, så spelar det ingen roll. Det hade nog inget att göra med att vi bodde i ett samhälle där alla känner alla. Har man en gång träffat henne, om så bara för en stund, så kommer man ihåg henne. Hon kunde verkligen göra ett intryck på en. En person med mer ödmjukhet får man leta länge efter. Det är svårt att sätta ord på det, men hon fick en alltid att känna sig som hennes vän- om så man bara varit i hennes närvaro i 2 sekunder. Det är väldigt få 16åriga tjejer som har ett sådant hjärta av guld och som låter andra personer känna sig så bekväma och välkomna direkt. Därför vill jag skriva om henne.
Jag minns en kväll... Det måste ha varit vintern 2008. Jag minns då att det var vintern innan jag drog till Egypten.
Det var ett stort gäng som fyllde år bara några dagar ifrån varandra, och det hade blivit bestämt att alla skulle firas en kväll. Marielle var såklart där, och tur var då det. Det var första, och enda, gången jag fick höra henne sjunga live. Jag hade hört att hon var väldigt duktig på att spela piano, gitarr och på att sjunga. Så när hon satte igång med en låt av Coldplay... Man fick rysningar i hela kroppen. Och jag minns, att jag tänkte: Det är precis det här som jag inte vill, men mest troligtvis kommer missa när jag flyttar...
Så hon var inte bara en ängel i själen, hon hade även fått rösten av en.
Och att då komma till insikt, att denna helt underbara person snart inte finns nåmer, var otroligt svårt... Eller rättare sagt, det ÄR otroligt svårt.
Så natten till den 11e Januari var otroligt lång. Det var många som lade upp bilder på deras ljus de tänt i hennes logg på Facebook. Dom lade även in bilder på henne, berättade minnen med henne och tankar om henne. Facebook har nog aldrig någonsin varit så fyllt av kärlek och värme som den var den natten.
- "Kära vänner! Marielle drog sitt sista andetag inatt kring kl 00:00, natten till den 11/1 slocknade hennes livslåga efter en lång, lång kamp mot hjärntumören. Hon hade inte ont och mamma och pappa satt vid hennes sida. Nu är hon borta men de fina minnena lever kvar och likaså hennes musik. Lyssna på texten, nu är hon "A Mile From LA"! Och vi kommer alla att träffas igen, det var Marielle övertygad om!♥ Kram och Kärlek från Marielle och la Familia"
I skolan hade vi ett minnessrum där vi kunde tända ljus, lyssna på hennes låtar och skriva en bok. I vår skolan är det ständigt kaos, alltid är det något bus på gång. Men dagen efter hennes bortgång var det så tyst där. Och i hennes minnessrum var det så fridfullt.
På kvällen hade några spontant anordnat så att man kunde tända ljus i parken till minne av Marielle. Det är så otroligt vackert där.
Dagen efter, den 12e Januari, hade vi en minnesstund i aulan. Som sagt så kände inte jag Marielle, och hade aldrig pratat med henne om hennes sjukdom. Men man har hört av andra, som stått henne otroligt nära, att hon var otroligt smart och framför allt, redo. Hennes mentor hade fått många stunder med henne, och pratat om hennes sjukdom. Hon var rädd, men dhn hade förstått att livet skulle inte bli som hon förväntat sig. Hon skulle kanske inte få allt det hon önskat och uppleva allt det hon velat. Hon förstod det, och tog därför vara på livet så gott hon kunde under hennes sjukdomstid. Hon släppte ett album (Songs From A Heart), hon for till Paris, till Madrid och gick på EMA mm. Hon levde sitt liv, som vi alla egentligen borde göra.
Hon var en riktig kämpe. Man fick höra många gånger att hon inte hade länge kvar, men hon hade alltid kommit tillbaka. Hon var inte den som gav upp i första taget. Han berättade om hennes nära-döden-upplevelse, och hur hon efter det inte längre var rädd för döden. Det var bara ett starkt ljus som gav henne värme, och hon accepterade det faktum att hon snart skulle dit.
Marielles mamma har under hela tiden Marielle varit sjuk hållt oss informerade om vad som hänt. Även hon har varit så otroligt stark under detta. Jag beundrar verkligen hennes styrka att skriva till oss.
Rektorn läste upp hennes senaste uppdatering till oss:
- "Vår Älskade Marielle. Innerligt Älskad och saknad. Idag har vi kommit hem utan Dig och det är tomt här utan Dig. Vi har alla längtat hem under de här 7 veckorna vi har varit på sjukhuset, men vi har vetat att den dagen vi kommer hem, är du inte med oss längre. Det oundvikliga har hänt, det var det här som skulle ske en dag. Detta hot har vi haft framför oss i ett år och fem månader. Under Din sjukdomstid har det varit många tillfällen när vi trott att nu är dags, nu ska vi förlora Dig, men du har alltid kommit tillbaka. Många gångar har familjen tagit farväl av Dig. I Jokkmokk tänder man ljus för Dig i den snötäckta parken, på radion spelas din musik. Du kommer alltid leva kvar hos oss men på en ljusare, fridfullare plats där inte sjukdom och smärta finns, bara kärlek, glädje, sång & musik. Nu skrattar du och sjunger med Änglarna. Tack för att vi fick ha Dig Marielle och tack för allt som Du har gett oss och lärt oss om livet. /Mamma"
När dina steg har tystnat
finns ändå ekot kvar.
När dina ögon slocknat
vi alla minnen har.
Vi spar dem i våra hjärtan
tar fram dem då och då.
Så kommer du för alltid
att vara här ändå.
För alltid älskad, för alltid saknad ♥
Min Farfar
Har ju lovat att sova hela helgen, vilket inte går sådär jättebra, men har då fått sova ut lite idag. Farfar började då gnälla vid 7 tiden... Men jag somnade om så fort mamma kom och hämtade han.
Men han är då söt, min Farfar... Som alla undrar vem det är, och här är han. Tagen idag.
Saknar dig !
Men jag saknar ju dig!
Du anar inte hur mycket. Hoppas denna vecka går fort nu. Det är så tomt bakom mig...
Småvalparna
Så fina så hihi.
The Special Two
Denna underbara låt. Lite synd att det bara finns live-versioner på youtube, eller synd och synd, Missy är ju skitbra live men jag har ju nött studioversionen och då blir det ju som det blir haha!
Men den är ändå bra... Missy är bra.
Saknar dig Emmagumman! <3
Loppan
Hon var väl inte en utav mina favoriter men hon var ändå en av familijen.
En otroligt liten och charmig hund.
Hon hade tydligen brytit två kotor i nacken och ägarna som tog hand om henne när det hände valde att söva in henne.
Förstår att det inte är lätt. Har varit med två gånger då detta beslut har tagits.
Tycker nästan synd om dom som tog hand om henne också. Är ju inte deras fel men hemskt att det händer just när som lovat ta hand om henne.
Det är verkligen inte lätt.
Men får hoppas att hon sover så sött nu. Precis som hon brukade göra när hon levde :')
Har även mist lilla Nemo. Fick det beskedet samma dag som Loppen så vi förloradetvå hundar på en dag.
Nemo var dock inte våran hund längre men han är alldeles för charmig att inte nämnas <3
I mina ögon är du allt !
You don't laugh the way you used to
But I've noticed how you cry
Dear friend, I feel so helpless
I see you sit in silence
As you face new pain each day
I feel there's nothing I can do
I know you don't feel pretty
Even though you are
But it wasn't your beauty
That found room in my heart
Dear friend, you are so precious Dear Friend
Dear friend, I'm here for you
I know that you don't talk too much
But we can share this day anew
Dear Friend, please don't feel like you're alone
There is someone who is praying
Praying for your peace of mind
Hoping joy is what you'll find
I know you don't feel weak
Even though you are
But it wasn't your strength
That found room in my heart
Dear friend, you are so precious
Dear Friend
Unik
Jag såg att min syster Ida hade skrivit ett inlägg så gick in och läste direkt som jag alltid gör när jag ser någon har skrivit... Och sedan satt man i sängen och storgrät! .. Av glädjetårar. Det var längesedan man fick känna tårar som faktist inte gör så hemskt ont.
Åh älskade syster yster Ida!
Jag älskar dig oerhört mycket, hoppas du förstår de.. Även fast vi kan de där med att bråkas och tjafsas, men vad är inte syskonkärlek om inte lite tjafs ibland. Jag tror nästan att du känner mig bättre än vad jag gör. Det känns så ibland. Som om du vet hur allt egentligen är. Jag har inte riktigt tänkt på de men nu kom jag att tänka på de. Du vet att jag inte talar sanning innan ja ens försöker att dölja något.
Jag minns i när jag gick i sexan hur orolig du var.. Och hur sur jag var på dig för jag tyckte du hade fel angående allt! Nu vet jag att du hade rätt.. Som alla andra. Men du var den enda som la upp allt på bordet och sa hur du kännde och hur ledsen du skulle bli om allt slutade med att jag hamna på sjukan. Ingen annan sa något. Dom bara bad mig att äta men du tänkte längre. Jag älskar dig verkligen! Jag vet att jag är dålig att lyssna när det gäller saker som handlar om mig för jag tror att jag vet bäst. Råd och hjälp är inte min grej. Jag kan själv.. Men det vet säkert alla att jag inte kan.. Jag vet det också men jag bara förnekar det. Du finns alltid där, det vet jag. Om så det är 2000 mil bort.
Jag saknar dig verkligen.. Längtar hem. Allt är så bra här som det kanske kan bli.. Blir bättre när vi får besök.
emmasåklart
Glöm inte att bara för att jag befinner mig tusen mil ifrån dig så betyder det inte att jag inte finns här för dig.
När jag kommer tillbaka ska du berätta allt! Det roliga och även det tråkiga. Jag kommer lyssna som jag alltid gör!
Som sagt, svaren kanske inte blir bra men jag hör vad du säger och jag försöker förstå.
Jag står på din sida- Alltid!
Minnen i varenda ton.
Älskar dig gumman!<3
Låten som du skickade med en sommardag för något år sedan.
Jag bara log. Det där leendet som jag ler när jag känner mig trygg, stabil och allmänt glad.
Du får mig att tro att imorgon blir en bättre dag.
Ibland blir den det, ibland inte.
Spelar ändå ingen roll, jag har ändå dig kvar.
Bara du är kvar så är varenda morgondag en bra dag.
You don't know what you got until your missing it allot
Jag vet att jag inte var där lika mycket som jag varit förut- Då vi var något år yngre och bekymmer inte fanns i vårat register men det finns det nu och det kan vi klara av. Det är ju Du&Jag mot världen eller hur?
Du anar inte hur många gånger jag har läst den meningen.
Jag vet inte om det är för att det är omöjligt eller för att jag först nu inser att det är så svårt utan dig som jag måste prata med dig. Inte förklara saker här utan verkligen prata.. Du vet att jag inte är någon vidare pratkvarn men nu måste jag!
Du är verkligen bäst och jag fattar fortfarande inte att jag lämnat dig i kalla Jokkmokk men jag har en känsla av att du klarar dig. Glöm bara inte bort mig gumman !<3 Snart så har vi fixat hemtelefon och då kommer jag ringa varje dag! ... Eller nästan haha ;)
Gud prisar dig! Jag älskar dig <3
Du är så söt, men de vet du nog ;) Ditt speciella skratt haha, ja vad kan man säga. Jag saknar det, det kan jag säga. Är så avis på alla dom som får fara omkring det och skratta med. Lova att du skrattar extra mycket till sommaren annars blir jag ledsen i lillögat! Till sommaren blir det inga bekymmer längre gumman<3
Du är ett sådant enormt stöd för mig och jag älskar att du alltid har tid att lyssna på mig.. Även om jag låter knäpp för jag har aldrig varit bra på att formulera mig.. Eller beskriva heller för den delen men ändå så lyssnar du. Du kanske inte alltid förstår vad jag menar men bara det att du lyssnar, att du har tid. Det är det som jag älskar med dig.. Ja, sen finns det en massa andra saker också..
Som den där boken jag berättade om.. (hoppas du minns för jag tänker verkligen inte skriva vad den hette!) Bara titeln säger ju det mesta och det gör mig så rädd. Ibland blir jag själv chockad över vad jag känner för folk.. Om det så är hat eller kärlek.. I det här fallet är det bara det sist nämnda.
Jag önskar jag bara vågade stå för det. Stå för dina och mina hemligheter.. Stå för våra hemligheter.
Jag vill att alla ska vet och jag vill visa alla att det är inte omöjligt och ni ska också stå för det.. Men jag kan inte.. Jag vill berätta allt om dig, hur underbar du är, hur du alltid lyssnar när jag är ledsen och muntrar upp mig på ditt lilla knäppa vis och hur din röst för det att pirra i ryggen (ja, ist för magen som alla andra normala människor)..
Det vill jag berätta men jag vill berätta mer.. Mer! Men jag kan inte.
Du är bara min och dig kommer jag aldrig att glömma.
Just nu så skiter jag i våra hemligheter och jag ska bara göra det jag är bäst på.. Att älska dig <3
Det är så typiskt att man lär känna dig just när man far. Det är sånt som bara händer mig. Jag saknar dig otroligt din lilla knäppis ;) Du är en sådan person som gör att man inte kan sluta le. Du är bara Du och det är det som är så bra! Så ja visst jag känner dig inte så bra men jag saknar dig ändå... Inte glömmer jag månen heller snygging <3
Inte har jag glömt dig heller sötunge ;) Haha så vi pratade dagen innan jag for och det var det värt. Jag hade nästan glömt hur det var att vara liten men du fick mig att komma ihåg. Det hjälpte lite när jag for hem ska du veta :) Saknar dig verkligen ska du veta och när jag kommer till sommaren så måste jag då tydligen visa dig några kultfilmer, bland annat ;) Puss gumman<3
Varför detta? Jag kom på att jag är inte en person som ofta påminner folk vad dom betyder för mig. Jag tar sådant för givet. Ett utav mina nyårslöften var att vara säker på att folk som jag känner vet att jag bryr mig om dom och jag hoppas jag lyckats nu.. Önska jag kunde skriva om varenda person i mitt liv men det blir lite svårt.. Men jag bryr mig inte mindre om er bara ska ni veta. Jag skickar massor av kärlek till Jokkmokk och.. Hehe ;) <3
