Sommar?
Började helt plötsligt tänka på sommaren som varit och som kommer denna termin...
Fråga mig inte varför
Jag saknar den nog lite.
Bara ta det lungt och faktist kunna gå ut utan att få köldskador.
Missförstå mig inte nu. Jag älskar kylan, men jag tycker inte om att man inte gå ut utan att man fryser till is helt plötsligt. Man ringer alltid runt efter skjuts och får man ett nej så blir man nästan förbannad...
På sommarn så är det nästan uteslutet att ringa någon. Man går hela tiden på dessa gator fram och tillbaka från parken typ.
Jag saknar den frihet man har under sommaren. Vet inte varför man känner så fri under sommaren. Och så är alla på gott humör och inget vinterdepp inte.
Det fina med vinter är väl att allt är vitt och självklart så är det julafton och nyår... Eller nyår är nog inget speciellt än. Det bara är...
Men sen så är det ju vintermarknaden i februari. Den längtar jag lite mycket till...
Så vi säger väl såhär att jag släpper sommaren ett tag och längtar till febuari istället.... Sen kan jag börja tjata om sommarn! :)
Ahh...
Fråga mig inte varför
Jag saknar den nog lite.
Bara ta det lungt och faktist kunna gå ut utan att få köldskador.
Missförstå mig inte nu. Jag älskar kylan, men jag tycker inte om att man inte gå ut utan att man fryser till is helt plötsligt. Man ringer alltid runt efter skjuts och får man ett nej så blir man nästan förbannad...
På sommarn så är det nästan uteslutet att ringa någon. Man går hela tiden på dessa gator fram och tillbaka från parken typ.
Jag saknar den frihet man har under sommaren. Vet inte varför man känner så fri under sommaren. Och så är alla på gott humör och inget vinterdepp inte.
Det fina med vinter är väl att allt är vitt och självklart så är det julafton och nyår... Eller nyår är nog inget speciellt än. Det bara är...
Men sen så är det ju vintermarknaden i februari. Den längtar jag lite mycket till...
Så vi säger väl såhär att jag släpper sommaren ett tag och längtar till febuari istället.... Sen kan jag börja tjata om sommarn! :)
Ahh...
2010
Nytt år. Nya möjligheter!
Jag vet vad du saknar, och vad du längtar efter.
Men ändå känner jag inte dig.
Du är annorlunda. Jag är annorlunda."
Inte riktigt, men nära eftersom jag kom att tänka på den texten igen.
Men detta år kommer att förändra det! Jag känner det på mig.
Jag är inte en sån som förändrar mig själv bara när jag känner för det, utan det krävs något sånt här- ett nytt år. Något som liksom "tvingar" mig.
Så har jag alltid varit.. Jag funkar bara under press. Nackdelen är dock att om det blir för mycket så ger jag bara upp, men lagomt är bäst. Då jävlar hörni!
Så nemen nu ska jag ta igen det jag missat!
Get back on track
♥
"Tänker och filosoferar..."
Jag känner en sådan enorm lättnad. Vet inte riktigt varför egentligen.. Det känns bara som att jag vet vad jag vill.
Känns som att jag skriver om det (Egypten) i nästan varje inlägg, när jag "tänker och filosoferar" men så går det ibland...
Visst fan får man perspektiv när man flyttar till Egypten som alla sa man skulle få men det tog ett tag innan jag började inse vad jag egentligen fick ut av det. Allt med den "resan" var bara skit. Jag missade sista terminen i 9an och allt vad man nu hittade på då och jag tappade kontakten med Jokkmokk och folket här.
Men ser man i det stora hela så vann jag mer än förlorade faktist. Alla minnen jag möjligtvis gick miste om vann jag i tryggheten och vetskapen att hur långt bort jag än far så finns Jokkmokk kvar och så även folket.
Jag trode allvarligt att Jokkmokk skulle försvinna på något sätt när man inte var här. Tokigt, jag vet!
Vet ändå inte vartifrån lättnaden kommer riktigt. Nu är jag vet att man kan fara iväg och leva lite (naturligtvis inte till Egypten då...) utan att Jokkmokk och den trygghet som finns här försvinner så vill jag bara dra iväg och jag blir rastlös istället. Jag kommer troligtvis inte göra det riktigt än men det där att flytta till typ Umeå eller Stockholm låter inte lika omöjligt nu som det gjorde för mindre än ett år sedan... Eller varför inte Kanada... Eller USA?
Men ändå om jag känner denna lättnad/rastlösheten så känns alltid likadant.
Jag har egentligen aldrig förändras hur jag är som människa.. Kanske lite. Eller jag vet inte men det känns inte som de. Visst, jag kanske har blivit lite mer lättirriterad men det finns ju en logisk förklaring till det i alla fall. Det har inte bara blivit så. Men allt annat är nog likadant.
Vet inte om det är bra eller dåligt att det är så... Om det ens är så, men det tror jag.
... Kanske lite rastlöshet kommer därifrån också?
Jag vill bara göra något, fara någonstans. Något! Någonstans!
Det känns som att jag har en roll i Jokkmokk men mitt riktiga jag är någon helt annan stans. Nu menar jag inte personen man är hemma och personen man är på semester utan "Jag" är någon annan stans.
Är nog därför jag inte förändrats så mycket. Här är jag bara Elin, med tofsar i håret från senaste "lyckade" klippningen. Någon annan stans är jag Elin som... (mf09) ... Faktist ... ? ... Tror fan det ... Bara lite ...
... Japp, det var de!
God natt!!!
Känns som att jag skriver om det (Egypten) i nästan varje inlägg, när jag "tänker och filosoferar" men så går det ibland...
Visst fan får man perspektiv när man flyttar till Egypten som alla sa man skulle få men det tog ett tag innan jag började inse vad jag egentligen fick ut av det. Allt med den "resan" var bara skit. Jag missade sista terminen i 9an och allt vad man nu hittade på då och jag tappade kontakten med Jokkmokk och folket här.
Men ser man i det stora hela så vann jag mer än förlorade faktist. Alla minnen jag möjligtvis gick miste om vann jag i tryggheten och vetskapen att hur långt bort jag än far så finns Jokkmokk kvar och så även folket.
Jag trode allvarligt att Jokkmokk skulle försvinna på något sätt när man inte var här. Tokigt, jag vet!
Vet ändå inte vartifrån lättnaden kommer riktigt. Nu är jag vet att man kan fara iväg och leva lite (naturligtvis inte till Egypten då...) utan att Jokkmokk och den trygghet som finns här försvinner så vill jag bara dra iväg och jag blir rastlös istället. Jag kommer troligtvis inte göra det riktigt än men det där att flytta till typ Umeå eller Stockholm låter inte lika omöjligt nu som det gjorde för mindre än ett år sedan... Eller varför inte Kanada... Eller USA?
Men ändå om jag känner denna lättnad/rastlösheten så känns alltid likadant.
Jag har egentligen aldrig förändras hur jag är som människa.. Kanske lite. Eller jag vet inte men det känns inte som de. Visst, jag kanske har blivit lite mer lättirriterad men det finns ju en logisk förklaring till det i alla fall. Det har inte bara blivit så. Men allt annat är nog likadant.
Vet inte om det är bra eller dåligt att det är så... Om det ens är så, men det tror jag.
... Kanske lite rastlöshet kommer därifrån också?
Jag vill bara göra något, fara någonstans. Något! Någonstans!
Det känns som att jag har en roll i Jokkmokk men mitt riktiga jag är någon helt annan stans. Nu menar jag inte personen man är hemma och personen man är på semester utan "Jag" är någon annan stans.
Är nog därför jag inte förändrats så mycket. Här är jag bara Elin, med tofsar i håret från senaste "lyckade" klippningen. Någon annan stans är jag Elin som... (mf09) ... Faktist ... ? ... Tror fan det ... Bara lite ...
... Japp, det var de!
God natt!!!
... Som ett litet barn
För någon dag sen så gick filmen Elf på teve. Jag han bara se slutet men det var nog för mig.
Nån som inte sett filmen och vill se den, stackars er för här säger jag slutet:
Ingen hade någon julanda och eftersom Jultomens släde hade folks julanda som bränsle så krashade han i en park. Det vart en stor samling utanför parken och alla undrade vad som landat där. Några fick vet att jultomten krashat och just varför. En tjej kom ihåg att enda sättet att få tillbaka julstämningen och julandan är att sjunga julsången så hon ställlde sig där och började sjunga. Självklart började alla sjunga med och jultomen kunde äntligen fara iväg och dela ut julklappar.
Det är så töntigt så det inte är sant och ändå satt jag där och storgrät!
Jag vet inte varför men jag längtar nå sjukt till jul. Det var ju inte så att missade förra, tvärtom så var det den bästa julen på länge då hela familjen var samlad. Det känns bara som att denna jul, även om hela familjen inte kommer vara samlad så är det som pricket över i:et för detta år.
Nog har detta år varit lite annorlunda än dom förra, men på ett bra sätt. Visst mycket tråkigt, men också många upplevelser, minnen och... Livserfarenhet känns det som ??
Jag bara längtar till att sitta och pyssla julkort som man aldrig skickar ut för dom blir så jävla fula och hur töntigt är det inte att skicka ut dom. Det är väl en annan grej om dom blir snygga och ser professionella ut men det lyckas jag då knappast med. Sen så är jag ingen göra-julkort-och-skicka-till-alla-jag-känner-och-håller-kär- person heller.
Men det är bara det där att göra dom. Och sedan att slå in presenterna efter julhandladet som sker någon dag innan julafton. Oftast den 23:e får väl se hur det bli i år. Kommer nog som sagt att bli lite hektiskt i år- hoppas jag.
Den 20:e beräknas ju Lavas valpar komma (om hon ens har några) och då kommer även Pappa och Liv hem. Sen ska vi ju julhandla någon dag där innan den 24:e och julmaten ska ju fixas. Och ska vi vara i stugan måste man ju dit och skotta och värma huset ordentligt.
Det kan bli mycket. Men det är ju nästan det som är charmen med julafton. Det är typ en av de få högtiderna vi i famlijen tar på ett någorlunda stort allvar.
Börjar nästan gråta på det när jag tänker på allt som ska förberedas, lagas, fixas, dekoreras osv.
Jag är nog en riktigt familjeperson. Familjen betyder så sjukt mycket för mig. Är nog därför julen är min favoritårstid eftersom man kommer så nära varandra igen.
Gu, jag låter ju som ett riktigt barn haha!
Jag tycker bara om julafton. Så enkelt är de.
Ne, åter till verkligheten nu blir det en snabb dusch innan man ska göra något nyttigt.
God jul!
Nån som inte sett filmen och vill se den, stackars er för här säger jag slutet:
Ingen hade någon julanda och eftersom Jultomens släde hade folks julanda som bränsle så krashade han i en park. Det vart en stor samling utanför parken och alla undrade vad som landat där. Några fick vet att jultomten krashat och just varför. En tjej kom ihåg att enda sättet att få tillbaka julstämningen och julandan är att sjunga julsången så hon ställlde sig där och började sjunga. Självklart började alla sjunga med och jultomen kunde äntligen fara iväg och dela ut julklappar.
Det är så töntigt så det inte är sant och ändå satt jag där och storgrät!
Jag vet inte varför men jag längtar nå sjukt till jul. Det var ju inte så att missade förra, tvärtom så var det den bästa julen på länge då hela familjen var samlad. Det känns bara som att denna jul, även om hela familjen inte kommer vara samlad så är det som pricket över i:et för detta år.
Nog har detta år varit lite annorlunda än dom förra, men på ett bra sätt. Visst mycket tråkigt, men också många upplevelser, minnen och... Livserfarenhet känns det som ??
Jag bara längtar till att sitta och pyssla julkort som man aldrig skickar ut för dom blir så jävla fula och hur töntigt är det inte att skicka ut dom. Det är väl en annan grej om dom blir snygga och ser professionella ut men det lyckas jag då knappast med. Sen så är jag ingen göra-julkort-och-skicka-till-alla-jag-känner-och-håller-kär- person heller.
Men det är bara det där att göra dom. Och sedan att slå in presenterna efter julhandladet som sker någon dag innan julafton. Oftast den 23:e får väl se hur det bli i år. Kommer nog som sagt att bli lite hektiskt i år- hoppas jag.
Den 20:e beräknas ju Lavas valpar komma (om hon ens har några) och då kommer även Pappa och Liv hem. Sen ska vi ju julhandla någon dag där innan den 24:e och julmaten ska ju fixas. Och ska vi vara i stugan måste man ju dit och skotta och värma huset ordentligt.
Det kan bli mycket. Men det är ju nästan det som är charmen med julafton. Det är typ en av de få högtiderna vi i famlijen tar på ett någorlunda stort allvar.
Börjar nästan gråta på det när jag tänker på allt som ska förberedas, lagas, fixas, dekoreras osv.
Jag är nog en riktigt familjeperson. Familjen betyder så sjukt mycket för mig. Är nog därför julen är min favoritårstid eftersom man kommer så nära varandra igen.
Gu, jag låter ju som ett riktigt barn haha!
Jag tycker bara om julafton. Så enkelt är de.
Ne, åter till verkligheten nu blir det en snabb dusch innan man ska göra något nyttigt.
God jul!
Våran kurviga julgran
Presenter
Dukat och klart
Julmat!
Presentutdelning eller Kalla anka
Standard
Min ögonsten
Och mammas limpa
Jag mår bra och det blir vackert!
Kom just hem från skolan. Så ensamt att komma hem till ingenting men ändå så skönt.
Finns inte mer att säga egentligen..
Nöter lite låtar på Spotify och hittade en låt med väldigt passande text:
Med ena foten utanför av Melissa Horn.
"Du ville träffa mig i veckan
Det var nån dag som passa dig
Du tog förgivet att jag kunde
Men du glömde fråga mig
Du glömde fråga mig
Du flyger högre än oss andra
De får se upp varenda gång
Först när du tar dig ner på jorden
Först då kan jag va din vän
Först då kan jag va din vän
Jag mår bra och det blir vackert
å lika sorgset som förut
Men här finns inga brustna hjärtan
Alla ser likadana ut
Alla ser likadana ut
Det är grönare i parken
O du ropar högt när du är där
Du säger att jag skrämde bort dig
Men du var ju aldrig här
Du var ju aldrig här
Du går ensam hem ifrån krogen
och jag undrar hur du gör
Det är lättare att falla
Med ena foten utanför
Med ena foten utanför
Du ville träffa mig i veckan
Du vill alltid samma sak
Du vill ha det du förlorat
Men mig får du inte tillbaks
Men mig får du inte tillbaks
Men mig får du inte tillbaks
Mig får du inte tillbaks"
"Hey I’ve been looking outside myself trying to be somebody else"
Är det en svaghet eller en styrka att även fast man är sårad och ledsen fortsätta att försöka visa hur stark man man är?
Det är väl ändå klart som kristall att även jag inte är på topphumör hela tiden men varför måste man hela tiden försöka visa sig stark? Nog för att jag försöker med det hela tiden, och tycker att jag ändå tål ganska mycket men sanningen är nog att jag inte gör det. Är det typ ett brott mot någon oskriven lag att visa sig sårad eller sårbar i verkligheten?
Här skriver jag praktist taget svart på vitt hur pissigt jag tycker något är men när man ser mig, ser man då hur ledsen, irriterad eller besviken jag är på riktigt? Nja..
Visst jag låter inte mycket påverka mig, och det är inte heller så mycket som gör det men när det väl kommer något som får mig ur balans så... Kommer jag verkligen ur balans... Men det märks då inte, eller kanske inte så tydligt. Jag vet inte. Jag har svårt att se mig ur andras ögon...
Nu då? Nja, allt är väl inte perfekt men det är ett helt okej sätt att leva på. För nu i all fall. Är inte något som jag inte vet hur man fixar det så allt är väl lungt än så länge
(eller skrev jag det sista nu för att visa hur stark jag är som klarar av allt som jag egentigen tycker är skit och visa hur jag kan ta itu med skiten för att jag vet hur man gör? ... Fan, jag vet inte!)
Nu blir det då att somna till en film
Det är väl ändå klart som kristall att även jag inte är på topphumör hela tiden men varför måste man hela tiden försöka visa sig stark? Nog för att jag försöker med det hela tiden, och tycker att jag ändå tål ganska mycket men sanningen är nog att jag inte gör det. Är det typ ett brott mot någon oskriven lag att visa sig sårad eller sårbar i verkligheten?
Här skriver jag praktist taget svart på vitt hur pissigt jag tycker något är men när man ser mig, ser man då hur ledsen, irriterad eller besviken jag är på riktigt? Nja..
Visst jag låter inte mycket påverka mig, och det är inte heller så mycket som gör det men när det väl kommer något som får mig ur balans så... Kommer jag verkligen ur balans... Men det märks då inte, eller kanske inte så tydligt. Jag vet inte. Jag har svårt att se mig ur andras ögon...
Nu då? Nja, allt är väl inte perfekt men det är ett helt okej sätt att leva på. För nu i all fall. Är inte något som jag inte vet hur man fixar det så allt är väl lungt än så länge
(eller skrev jag det sista nu för att visa hur stark jag är som klarar av allt som jag egentigen tycker är skit och visa hur jag kan ta itu med skiten för att jag vet hur man gör? ... Fan, jag vet inte!)
Nu blir det då att somna till en film
Sarah Dawn Finer - Standing Strong
Järnvägars plåtspikar!
Åh, jag vet inte hur jag ska förklara det här.
Allt känns bara så... Blåst?
Det känns ärligt som att jag håller på att förlora dig
Jag gillar inte det här, inte alls. Jag når dig inte, jag hittar dig inte. Det är nog det som gnager. Det är du som gömmer dig i dimman och det är dig jag inte hittar. Något har då hänt men jag vet inte riktigt vad. Jag kan då bara säga att du hade rätt, igen, som vanligt.
Jag kollade tillbaka på Februari. Jag var inte här då men konstigt nog så kändes allt så mycket enklare då, nu när jag läser det och ser tillbaka.
Jag får bara en sådan stor lust att dra härifrån! Det finns egentligen ingenting här som håller mig kvar så egentligen varför inte bara mitt pick och back och dra? Jag kan ju om jag verkligen vill..
... Hm, jaja om inte tondöva personer piggar upp mig kl 8 ikväll så vet jag inte vad :)
"Hjärtat har sina skäl som förnuftet inte fattar"
I knew the pathway like the back of my hand
Never again
Inget mer
...Every mornin' I looked at you and smiled
'Cause boy you came around and you knocked me down
Knocked me down
Sometimes love comes around
(Love comes around love comes around)
And it knocks you down
Just get back up
When it knocks you down!
'Cause boy you came around and you knocked me down
Knocked me down
Sometimes love comes around
(Love comes around love comes around)
And it knocks you down
Just get back up
When it knocks you down!
Vart fick jag luft ifrån?
Åh, nu är jag less... Så sjukt jävla piss less. På allt!
Skolan har knappt börjat och jag är redan less. Är nog inte skolan som jag är less på då men jag är bara less. Jag är less och nå sjukt trött.
Varje dag efter skolan vill jag bara hem och sova. Varför!?
Har beställt hem en broshyr.
Nog visste jag att jag skulle få lite perspektiv ifrån Egypten och jag trodde det var att jag aldrig i mitt liv skulle flytta ifrån Jokkmokk eftersom det är så mysigt och tryggt. Och ja visst är det de men jag är så sjukt less på att se och höra samma jävla skit varenda jävla dag.
Idag var nog dagen då bägarn rann över.
Är nog bara en sån har halvtimmes grej skulle jag tro men nog kan jag få börja funderna på att flytta i alla fall? Kanske inte lfytta då men resa i alla fall.
Allt känns för tryggt här.
Allt och alla har vekrligen förändrats sedan jag kom hem, men ändå inte.
Saker händer, jamen visst men inte nog mycket. Vill bara bort, bort, bort, bort... Uppleva något nytt, göra något nytt, se något nytt, höra något nytt.
Egentligen så hade jag inget att komma hem till. Det har jag märkt så varför stanna kvar?
... Jag kan nästan tro att jag är rent utav förbannad. Konstig känsla det här....
Jag vil bara göra något!
Inget litet, utan nå drastiskt! Funderade allvarligt på att klippa av mig mitt hår för 5 min sedan.
Jag hade stoppat upp håret i en toffs och stod framför spegeln med en slö kökssax i största hugg... Det var kanske lite vääl drastiskt hahaa!
Så ne, håret är kvar tack gode gud.
"Ne, nu får det fan ta och hända något innan jag typ vissnar och dör..."
- Linas kvällsbok
Och allt detta skriver jag innan höstmarknaden då det äntligen händer något.
Men hur kul är den egentligen? På dagen går man där, köper lite nougat, går lite till, köper varma chips, går lite till, ser något armband kanske, går lite till, köper en munk, ser armbandet igen, köper det, ångrar det, skiter i det och går sedan hem igen. På kvällen går man ut och super.. Fast i mitt fall se alla andra göra det.
Det räcker inte, jag vill leva för fan!
Är det man lever för i Jokkmokk? På hösten är det höstmarknad, och på vintern är det vintermarknad. Jippie?
Ne men nog är det kul allt men....
Fan att man inte kan hoppa av skolan nu och ändå gör något utav sitt liv.
Men jag ska genomlida de sista 3 åren men inget säger ju att jag ska göra det här i Jokkmokk eller hur. Är ju lite surt att man hoppar av nu när man bara har 3 år kvar så jag ska nog stå ut.
Ne, nu ska jag fortsätta fundera på hur fan jag ska göra med det här innan min rastlöshet (eller vad man kan kalla det för) lägger av.
sakni du
Skulle det här ha varit...
... förra året skulle jag gå runt och oroa mig en massa. Men nu är nu, 2009. Jag har sagt det förut och säger det igen- det känns så jävla bra!
Jag känner att hösten är här! Är överlycklig för att det sen är det ju vinter och hur härligt är inte det!?
Är spyless på den här solen och värmen. Har ju haft det i princip 1år nästan ju så jag har all anledning till att längta till vintern och snön!
... Ändå så funderar jag starkt på att dra till det stora landet i väst. (Nog för att jag knappst skulle dra till något varmt ställe då men) Fick hem lite reklam om språkresor till olika länder och jag fastnade direkt för Amerika. Funderade ju på detta förra året, att inte ens börja på boken först utan dra direkt till Amerika på språkesa 1 år och sedan fara hem efter och leva loppan i princip, haha! Men sen vart ju allt det här med Egypten och nu vill jag då i alla fall gå något år på boken.. Troligtvis så kommer jag gå alla tre men man får ju drömma i alla fall...
Skulle bara vara skönt att dra från Sverige igen. Nog för jag älskar allt här så älskar jag även omväxling och vad är inte större omväxkling än att dra till något annat land? Och språket skulle ju inte vara något problem heller så, varför inte? Det skulle då vara billigare att dra med den här gruppen som jag fick reklam från än att vara dit själv ju...
Hm, jaja. Skola på måndag. Jag ser varken fram emot eller bävar för det. Känns bara som att jag har haft en riktigt lång helg och skolan börjar igen på måndag- som vanligt.
... Såhär kommer jag nog knappast att känna på måndagmorgon. Det vet jag då haha!
Jag känner att hösten är här! Är överlycklig för att det sen är det ju vinter och hur härligt är inte det!?
Är spyless på den här solen och värmen. Har ju haft det i princip 1år nästan ju så jag har all anledning till att längta till vintern och snön!
... Ändå så funderar jag starkt på att dra till det stora landet i väst. (Nog för att jag knappst skulle dra till något varmt ställe då men) Fick hem lite reklam om språkresor till olika länder och jag fastnade direkt för Amerika. Funderade ju på detta förra året, att inte ens börja på boken först utan dra direkt till Amerika på språkesa 1 år och sedan fara hem efter och leva loppan i princip, haha! Men sen vart ju allt det här med Egypten och nu vill jag då i alla fall gå något år på boken.. Troligtvis så kommer jag gå alla tre men man får ju drömma i alla fall...
Skulle bara vara skönt att dra från Sverige igen. Nog för jag älskar allt här så älskar jag även omväxling och vad är inte större omväxkling än att dra till något annat land? Och språket skulle ju inte vara något problem heller så, varför inte? Det skulle då vara billigare att dra med den här gruppen som jag fick reklam från än att vara dit själv ju...
Hm, jaja. Skola på måndag. Jag ser varken fram emot eller bävar för det. Känns bara som att jag har haft en riktigt lång helg och skolan börjar igen på måndag- som vanligt.
... Såhär kommer jag nog knappast att känna på måndagmorgon. Det vet jag då haha!
Snurrar runt, runt, runt
Nej!
Det får inte hända igen! Inte du! Jag klarar inte av att mista någon. Vet inte hur jag skulle ta det nu. Skulle säkert bryta ihop. Snälla säg det går bra, vill inte mista dig. Snälla, ta hand om dig! Du vet att vi alla älskar dig så sluta. Vi finns alla här för dig. Det är det vi är till för. Att finnas, hjälpa och ge stöd. Det är något jag har märkt, att vi är jävligt bra på att finnas där så snälla, förstå att vi finns här än, och för alltid. Varenda en! ♥
- Måste bara skriva av mig.. Finns inget annat sätt just nu (dels har jag inga pengar på telefonen!.. Och skriva hjälper alltid)
Du är så långt borta! Snälla kom hit, jag behöver dig!.. Skulle ha behövt dig idag, få krama din hand, eller bara dig. Få krama någonting- hårt!
Ah! Jag blir galen. Jobbigt att du är borta nästan hela tiden och jag klarar det. Är bara jobbigt, speciellt när det kommer stunder då jag behöver dig.. Som nu!
... Har varit vaken i nästan ett helt dygn nu. For ju till Luleå med syrran och sen shoppade vi... Nog om det. Är enormt trött men kan inte sova. För mycket tankar som surrar omkring. Blir nästan yr.
Vet inte hur jag ska reagera på allt omkring.
Skulle behöva någon dag i stugan.
Det är mitt nya tankeställe. Så otroligt nytt och än så länge inga tråkigt minnen därifrån. Där ser jag bara möjligheter!
Less, less, less...
Av längtan till dig - Cajsa-Stina Åkerström
Bara en fin låt jag glömt bort.
Tacka gudarna för Spotify!
Vet inte varför men har börjat lyssna jättemycket på svensk musik. Det är väl lite så att jag bara är less på en massa saker. Behöver något nytt och det första som byts ut är väl musiken antar jag.
Syster yster drar ju till Kanada på måndag. Ush ja.. Har ju som vant mig vid att ha henne här :')
Men får se det positivt, man kan ju fara och hälsa på där och när man väl är där kanske man kan ta en liten roadtrip till Amerika. Det låter inte sådär jättepjåkigt!
Jag känner för att skriva någonting, jättemycket. Tror jag längtar lite till skolan haha!
Eller så är det så att jag inte kan för jag inte vågar inse att allt inte är som förr. Mycket hade faktist förändrats sedan jag kom hem. Mycket mer än jag hade trott. Jag har väl ännu inte riktigt kommit tillbaka och lever fortfarande i det förflutna, i Januari. Det är som om jag lämnat kvar en liten bit av mig själv där/då.
Jag vill bara ha det tillbaka. Vet att det inte är möjligt men skulla jag ha chansen att få resan till Egypten ogjord så skulle jag nog ta den.. Jag tror faktist det. Det enda jag fick utav Egypten var en bränna, lite perspektiv kanske och inget. Det togs nog bort fler saker än vad jag fick. Det är det som är jobbigt!
... Ne, är bara less på att ha sommarlov så nu får skolan börja så man kan komma tillbaka.
Kommer då inte vara samma grej som på Östra men jag ska då försöka göra det bättre.
Man kan ju alltid hoppas och försöka!
Again
Natasha Bedingfield - Again
Hands over my head
Thinking what else could go wrong
Want to stay in bed
How can the day be so long
Never believe that things happen for a reason
But how this turned out, removed all my doubts so believe
And for you I'd do it all over again
Do it all over again
All I went through, led me to you
So I'd do it all over again
For you
I missed the first train, stood out in the rain, all day
Little did I know
When I caught the next train, there you were to sweep me away
Guess that's what I waited for
Never believe that things happen for a reason
But how this turned out, removed all my doubts so believe
And for you I'd do it all over again
Do it all over again
All I went through, led me to you
So I'd do it all over again
Who ever thought a day gone so wrong, would turn out so lovely
So glad I found you
Even though the day went so wrong, I wouldn't change a thing
I would do it, I'd do it all over again
Do it all over again
All I went through, led me to you
So I'd do it all over again
I'd do it all over
I'd do it all over
I'd do it all over for you, for you, for you
All I went through, led me to you
So I'd do it all over again
Who ever thought a day gone so wrong, would turn out so lovely
Who ever thought a day gone so wrong, could turn out so lovely
Hands over my head
Thinking what else could go wrong
Want to stay in bed
How can the day be so long
Never believe that things happen for a reason
But how this turned out, removed all my doubts so believe
And for you I'd do it all over again
Do it all over again
All I went through, led me to you
So I'd do it all over again
For you
I missed the first train, stood out in the rain, all day
Little did I know
When I caught the next train, there you were to sweep me away
Guess that's what I waited for
Never believe that things happen for a reason
But how this turned out, removed all my doubts so believe
And for you I'd do it all over again
Do it all over again
All I went through, led me to you
So I'd do it all over again
Who ever thought a day gone so wrong, would turn out so lovely
So glad I found you
Even though the day went so wrong, I wouldn't change a thing
I would do it, I'd do it all over again
Do it all over again
All I went through, led me to you
So I'd do it all over again
I'd do it all over
I'd do it all over
I'd do it all over for you, for you, for you
All I went through, led me to you
So I'd do it all over again
Who ever thought a day gone so wrong, would turn out so lovely
Who ever thought a day gone so wrong, could turn out so lovely
Lycklig?
Jag vet inte, är jag verkligen det? Inget gör mig ont just nu, inte så att jag deppar. Saker har bara blivit som det blitt och det är smällar man får ta här i livet. Det kommer ju och går kan man säga, och ja visst det är lite trist men man kan väl ändå säga att jag är, just det, lycklig?
Jag vet då inte riktigt säkert.
När någon frågar mig om min lyckligaste stund, mitt lyckligaste minne så det första jag tänker på var när jag var runt 10 år kanske och satt på pakethållaren bakom min kusin ner till Notudden. Det var ju som inget speciellt men jag njöt så mycket då, och det minns jag. Hur jag log hela vägen och kännde mig fri. Det var ett sådan där bekymmerslöst minne och det är var jag kallar lycka. Ren och äkta lycka!
Nu är jag mest glad, och det är väl ändå en bra bit på väg i alla fall.
Men nog kan man vara lycklig i alla fall, även fast man inte riktigt vet vad framtiden har att erbjuda eller om man har små bekymmer som är lite tråkiga, men bara är? - Joda!
Jag vet då inte riktigt säkert.
När någon frågar mig om min lyckligaste stund, mitt lyckligaste minne så det första jag tänker på var när jag var runt 10 år kanske och satt på pakethållaren bakom min kusin ner till Notudden. Det var ju som inget speciellt men jag njöt så mycket då, och det minns jag. Hur jag log hela vägen och kännde mig fri. Det var ett sådan där bekymmerslöst minne och det är var jag kallar lycka. Ren och äkta lycka!
Nu är jag mest glad, och det är väl ändå en bra bit på väg i alla fall.
Men nog kan man vara lycklig i alla fall, även fast man inte riktigt vet vad framtiden har att erbjuda eller om man har små bekymmer som är lite tråkiga, men bara är? - Joda!
Jag bara är ...
Är det såhär det är?
Inte det man kan tro men allt annat. Inte livet utan det som det har att erbjuda.
Ingen tycks nå fram till mig, inte så det märks.
- Nej det är inget fel på dig!
Jo, borde nästan vara det.. Egentligen. Det är något här som inte är som det ska. Jag vet inte vad men något är det.
Det är ingen vass triangel som far runt i hjärtat för inget har jag gjort för att förtjäna den.
Men ändå är det något som gnager.
Och du ser de.
Du ser att jag är bekymrad och frågar du vad det är så säger jag inget. Det är ju nästan sant. Något är det, men jag vet inte vad. Det är som en dimma. Mörkgrå tjock dimma..
- Du ser alltid så fundersam eller bekymrad ut
Jag kanske är det på ett sätt.
Nu på sistånde kan jag bara sitta och titta ut i tomma intet. Inte tänka på något, inget alls. Det är som om jag går på autopilot och låter mig sjunka in i mig själv och bara vara. Hur bra är det?
Jag fattar inte vad det är!
Jag är så glad nu men ändå inte. Det är som om jag inte tillåter mig själv att vara glad. Att jag inte förtjänar det men jag vet inte varför.
Jag kan inte fråga någon vad det är eftersom jag inte ens har det minsta aning själv.
Det hjälper inte att skriva heller märker jag. Inget når fram, ingen når fram.
Jag bara är ...
Inte det man kan tro men allt annat. Inte livet utan det som det har att erbjuda.
Ingen tycks nå fram till mig, inte så det märks.
- Nej det är inget fel på dig!
Jo, borde nästan vara det.. Egentligen. Det är något här som inte är som det ska. Jag vet inte vad men något är det.
Det är ingen vass triangel som far runt i hjärtat för inget har jag gjort för att förtjäna den.
Men ändå är det något som gnager.
Och du ser de.
Du ser att jag är bekymrad och frågar du vad det är så säger jag inget. Det är ju nästan sant. Något är det, men jag vet inte vad. Det är som en dimma. Mörkgrå tjock dimma..
- Du ser alltid så fundersam eller bekymrad ut
Jag kanske är det på ett sätt.
Nu på sistånde kan jag bara sitta och titta ut i tomma intet. Inte tänka på något, inget alls. Det är som om jag går på autopilot och låter mig sjunka in i mig själv och bara vara. Hur bra är det?
Jag fattar inte vad det är!
Jag är så glad nu men ändå inte. Det är som om jag inte tillåter mig själv att vara glad. Att jag inte förtjänar det men jag vet inte varför.
Jag kan inte fråga någon vad det är eftersom jag inte ens har det minsta aning själv.
Det hjälper inte att skriva heller märker jag. Inget når fram, ingen når fram.
Jag bara är ...
Men jag tycker om dig i alla fall :)
"jag har vääärldens bästa morsa som langar mig sprit. Creed till henne ;)"
AH! Jag blir så sjukt irriterad!
Är lite här å där och läser lite bloggar. Var just inne på en blogg där någon var på väg ut på stan och så stolt som hon var så har tydligen hennes "älskade morsa fixat lite till festen".
Jag vill ärligt talat slå in pannbenet på föräldrar som langar ut sprit till sina barn! Ja- BARN! Vi är ju knappast vuxna precis...
Shit, jag kan snacka om alkohol i timmar om hur jävla omoget det är att dricka och hur jävla störda föräldrarna är som köper ut åt sina barn!
Ska försöka göra detta kort då.
Jag har druckigt vid ett tillfälle och vart knappast full. Jag kännde ingen skillnad och jag brukar ändå ha roligt utan alkohol så ser ingen mening i att jag skulle dricka sen. Jag har kompisar som dricker och visst så får dom göra det. Det är ju deras val. Dom vet vad jag tycker om alkohol. Visste dom inte förut så lär dom veta nu. Jag slutar knappast umgås med dom eller hyser agg för att dom dricker, inte så, men dom vet i alla fall vad jag tycker. Ibland har dom försökt få mig att dricka och visst, jag smakar ibland. Dels för att jag är nyfiken och då smakar och för att dom slutar tjata när man tagigt en liten klunk, och slutar dom inte tjata så nej, jag smakar inte en gång till. Då får dom väl tjata sig full om dom så ids. Det är sällan jag ens umgås med folk som dricker, om ens aldrig så det där med att smaka har än så länge, detta år inträffat 1 gång. Majoritetan av mina kompisar får tag i sin sprit från äldre bekanta. Tack gode gud är några av deras föräldrar kloka nog att inte ge ut åt sina barn- cred till dom !!
Föräldrar som ger ut sprit- fan jag vill slå dom på käften!
Sorry men jag vill det. En förälder ska inte vara ens bästa kompis. Såna har man redan. En förälder är en förälder-en förebild, någon som ska stötta en, hjälpa en på rätt väg och finnas där.
Vad är det dom visar när dom ger sina barn gratis sprit?
- "Här varsågod. Ha kul i helgen. Sup dig full, sov i diket men glöm bara inte borsta tänderna innan du lägger dig"
Föräldrar som langar sprit till sina ungdomar kanske har en god tanke då dom känner sig säker att sitt barn inte får sprit från någon okänd snubbe och råkar illa ut.
- Vem vet vad det kan innehålla!? Jag känner mig mycket säkrare när dom får lite alkohol av mig, då vet jag i alla fall att det är nå piller eller annat i drickan
Det hörde jag en bekants förälder säga en gång. Hur fan kan man känna sig säker när man skickar ut sin tonåring ut på stan med sprit!?
Det finns en åldersgräns för alkohol för en anledning för fan!
Fan för föräldrar som langar sprit!
Om föräldrar slutar langa sprit så kan jag nästan svära på att ungdomar kommer att dricka mindre. Då blir spriten svårare att få tag i och man kommer säkerligen att dricka mindre. Om nu en tonåring köper sprit från en total främling och råkar illa ut, får hjärnskador av hb, blir våldtagen eller vad som helst så rätt åt dig! Hoppas du lär dig en läxa! Är ju tragiskt ändå men tydligen så var du inte redo.... Förlåt. Tro inte jag är känsokall, visst är det tragiskt att han/hon skulle bli våldtagen. Ingen förtjänar det! Men hoppas då i alla fall att personen lär sig en läxa och inte köper sprit från främlingar (inte från någon överhuvudtaget!)
Seriöst, jag får typ damp !!
Men jag hatar verkligen att föräldrar tror dom är duktiga när dom ger din tonåring gratis sprit. Så jävla omoget, så jävla ansvarslöst.
Hon har aldrig köpt ut och tanken slår henne inte ens. Hon var "första generationen" av Vuxna på stan. Hon gick och slet sprit ut händerna på alla fjortisar och hällde ut de. Ni förstår inte hur många tack hon får idag! Alla sura fjorrtisflickor och grabbar då som var så sura över att ölen som dom sparat ihop hela veckopengen för att ha råd med hamnar i gräset är så sjukt tacksamma idag för att hon kom och avbröt. Kommer ihåg när jag och ett gäng var ute efter 9:ornas avslutningsmiddag och vi satt bakom Östra. Nästan alla drack. Mamma skickade ett sms och frågade vart jag var och jag svarade ärligt vart vi satt. 20 min senare kom hon och det första hon gör är att gå fram till en tjej som dricker.
- Hur gammal är du?
- 15, svarar tjejen.
- Tack. säger mamma och drar ifrån henne hennes cider och häller ut den i gräset.
Jag höll ärligt på att skämmas ihjäl! Jag ville bara sjunka genom jorden och alrdig komma upp igen
"Vuxna på stan" var även där. Fattar inte att dagens "Vuxna på stan" inte får slita ungdomarnas öl och sprit ur händerna på dom. Det är ju fan olagligt att folk under 18 dricker!? Om man ser någon göra det, varför avbryter man då inte det? Varför får man inte!?
Mamma fick lite smådiskret skäll för att hon drog flaskan ur hennes hand men vadå, hon var bara en vanlig förälder. Hon bröt inte en av deras fåniga regler. Visst kunde dom anmäla henne för något men då kunde hon säkerligen anmäla flickans föräldrar för langning av sprit- ingen tvekan.
Efteråt när vi var på hemvägen- Visst, jag var skitsur för vi hade det verkligen jättetrevligt. Är fortfarande kanske lite småsur för att hon drog mig därifrån. Jag dricker inte och det är jag stolt över och mor mig litar på mig.
När vi kom hem så pratade vi och ni fattar inte hur stolt jag är att ha en mamma som bryr sig! Som inte vill att jag ska supa mig full på helger och skulle göra allt i världen för att förhindra jag skulle göra det!
Det är väl annorlunda i alla familjer. Endel tonåringar kan faktist (höråhäpna)kontrollera sig men det finns då ingen majoritet.
Om en föräldrar langar ut till sina barn så tror dom ju att det är okej åsså dricker dom. Hur känns det att veta att det är Du som har ansvaret för att ditt barn ska må så bra som möjligt, får skrumplever för att Du gav ditt barn gratis sprit?
Jag undrar bara. Jag skulle då inte må bra- inte ett jävla dugg.
Ingen är perfekt, alla gör misstag. Men man behöver inte begå dom alla för att lära sig en läxa.
... Nåja nåja ...
Det är då lika lönlöst att få mig att börja dricka (att röka och snusa också för den delen) som att gå på vatten. Jag är då stolt nykterist, i alla fall till jag blir 18.. sen får vi se.
Är lite här å där och läser lite bloggar. Var just inne på en blogg där någon var på väg ut på stan och så stolt som hon var så har tydligen hennes "älskade morsa fixat lite till festen".
Jag vill ärligt talat slå in pannbenet på föräldrar som langar ut sprit till sina barn! Ja- BARN! Vi är ju knappast vuxna precis...
Shit, jag kan snacka om alkohol i timmar om hur jävla omoget det är att dricka och hur jävla störda föräldrarna är som köper ut åt sina barn!
Ska försöka göra detta kort då.
Jag har druckigt vid ett tillfälle och vart knappast full. Jag kännde ingen skillnad och jag brukar ändå ha roligt utan alkohol så ser ingen mening i att jag skulle dricka sen. Jag har kompisar som dricker och visst så får dom göra det. Det är ju deras val. Dom vet vad jag tycker om alkohol. Visste dom inte förut så lär dom veta nu. Jag slutar knappast umgås med dom eller hyser agg för att dom dricker, inte så, men dom vet i alla fall vad jag tycker. Ibland har dom försökt få mig att dricka och visst, jag smakar ibland. Dels för att jag är nyfiken och då smakar och för att dom slutar tjata när man tagigt en liten klunk, och slutar dom inte tjata så nej, jag smakar inte en gång till. Då får dom väl tjata sig full om dom så ids. Det är sällan jag ens umgås med folk som dricker, om ens aldrig så det där med att smaka har än så länge, detta år inträffat 1 gång. Majoritetan av mina kompisar får tag i sin sprit från äldre bekanta. Tack gode gud är några av deras föräldrar kloka nog att inte ge ut åt sina barn- cred till dom !!
Föräldrar som ger ut sprit- fan jag vill slå dom på käften!
Sorry men jag vill det. En förälder ska inte vara ens bästa kompis. Såna har man redan. En förälder är en förälder-en förebild, någon som ska stötta en, hjälpa en på rätt väg och finnas där.
Vad är det dom visar när dom ger sina barn gratis sprit?
- "Här varsågod. Ha kul i helgen. Sup dig full, sov i diket men glöm bara inte borsta tänderna innan du lägger dig"
Föräldrar som langar sprit till sina ungdomar kanske har en god tanke då dom känner sig säker att sitt barn inte får sprit från någon okänd snubbe och råkar illa ut.
- Vem vet vad det kan innehålla!? Jag känner mig mycket säkrare när dom får lite alkohol av mig, då vet jag i alla fall att det är nå piller eller annat i drickan
Det hörde jag en bekants förälder säga en gång. Hur fan kan man känna sig säker när man skickar ut sin tonåring ut på stan med sprit!?
Det finns en åldersgräns för alkohol för en anledning för fan!
Fan för föräldrar som langar sprit!
Om föräldrar slutar langa sprit så kan jag nästan svära på att ungdomar kommer att dricka mindre. Då blir spriten svårare att få tag i och man kommer säkerligen att dricka mindre. Om nu en tonåring köper sprit från en total främling och råkar illa ut, får hjärnskador av hb, blir våldtagen eller vad som helst så rätt åt dig! Hoppas du lär dig en läxa! Är ju tragiskt ändå men tydligen så var du inte redo.... Förlåt. Tro inte jag är känsokall, visst är det tragiskt att han/hon skulle bli våldtagen. Ingen förtjänar det! Men hoppas då i alla fall att personen lär sig en läxa och inte köper sprit från främlingar (inte från någon överhuvudtaget!)
Seriöst, jag får typ damp !!
Men jag hatar verkligen att föräldrar tror dom är duktiga när dom ger din tonåring gratis sprit. Så jävla omoget, så jävla ansvarslöst.
- Hur gammal är du?
- 15, svarar tjejen.
- Tack. säger mamma och drar ifrån henne hennes cider och häller ut den i gräset.
Jag höll ärligt på att skämmas ihjäl! Jag ville bara sjunka genom jorden och alrdig komma upp igen
"Vuxna på stan" var även där. Fattar inte att dagens "Vuxna på stan" inte får slita ungdomarnas öl och sprit ur händerna på dom. Det är ju fan olagligt att folk under 18 dricker!? Om man ser någon göra det, varför avbryter man då inte det? Varför får man inte!?
Mamma fick lite smådiskret skäll för att hon drog flaskan ur hennes hand men vadå, hon var bara en vanlig förälder. Hon bröt inte en av deras fåniga regler. Visst kunde dom anmäla henne för något men då kunde hon säkerligen anmäla flickans föräldrar för langning av sprit- ingen tvekan.
Efteråt när vi var på hemvägen- Visst, jag var skitsur för vi hade det verkligen jättetrevligt. Är fortfarande kanske lite småsur för att hon drog mig därifrån. Jag dricker inte och det är jag stolt över och mor mig litar på mig.
När vi kom hem så pratade vi och ni fattar inte hur stolt jag är att ha en mamma som bryr sig! Som inte vill att jag ska supa mig full på helger och skulle göra allt i världen för att förhindra jag skulle göra det!
Det är väl annorlunda i alla familjer. Endel tonåringar kan faktist (höråhäpna)kontrollera sig men det finns då ingen majoritet.
Om en föräldrar langar ut till sina barn så tror dom ju att det är okej åsså dricker dom. Hur känns det att veta att det är Du som har ansvaret för att ditt barn ska må så bra som möjligt, får skrumplever för att Du gav ditt barn gratis sprit?
Jag undrar bara. Jag skulle då inte må bra- inte ett jävla dugg.
Ingen är perfekt, alla gör misstag. Men man behöver inte begå dom alla för att lära sig en läxa.
"Lär dig av andras misstag för du lever inte nog länge för att begå dom alla"
Ett ordspråk, eller ja talesätt kanske det är, som jag läst någonstans för ett tag sedan. Passar bra in i detta inlägg.... Nåja nåja ...
Det är då lika lönlöst att få mig att börja dricka (att röka och snusa också för den delen) som att gå på vatten. Jag är då stolt nykterist, i alla fall till jag blir 18.. sen får vi se.
What if..
Jag längtar verkligen till sommarn.. Av en massa olika skäl faktist.
Det finns saker jag vill gjort, saker jag inte haft mod till förut men nu. Jag är som en ny människa. Haft tid att tänka helt enkelt, för här finns det nästan inget annat än tid. Ibland dock för mycket, men mina tankar fyller gärna dom tomrummen då jag inte har något bättre för mig.
Jag har kommit fram till så mycket om vem jag är när jag varit här. Jag vet att det låter sjukt, men finns inget annat sätt att förklara det på. Jag vet väl inte vad jag vill, men jag vet vad jag tycker.. Vilket är endel.
Jag vill bara hem och bevisa det på något sätt.. Det lät också sjukt- fara hem och bevisa att man förändrats. Tänk om jag inte gjort, det bara är en inbillning?
Jag har inte precis dom personerna jag behöver här för att se om jag har rätt, eller fel.
Bara tanken att få fara hem och göra det jag vill, roliga som tråkiga, gör att jag får oanade krafter. Med krafter menar jag till skolan.
Som sagt så har jag varit sjukt trött på sistånde, vilket jag fortfarande är men jag pressar mig själv att göra det jag ska. Gör jag inte det jag ska här så kommer jag aldrig att komma in på Sammhälls och jag kommer inte att flytta hem. Jag hoppas verkligen att jag kommer in.. Gör jag inte det så jag lovar att jag kommer att bli deprimerad. Inte på det sättet att man är ledsen utan rent utav deprimerad. Det vill jag verkligen inte bli. Dels så är det inte vidare kul kanske och jag är inte deprimerad person. Förutom nu, men jag är nog mest ledsen, trött och irriterad för att jag inte är hemma och får uppleva våren och vara med mina kompisar.
Jag har inte bestämt mig för hur jag ska göra. Har inte några val att göra egentligen förutom hur jag vill göra. Ska jag, eller ska jag inte.
Om jag gör det så måste jag nog även göra en annan grej som jag inte är beredd på.. Någon jag ännu inte vågar, men vill. Det är smärtan att man måste visa vem man är. Det är de som skrämmer mig. Att visa vem jag är, öppna mig. Att någon ska få se hela mig.. Det vågar jag inte göra.
Gör jag det inte så, finns det ett annat val att göra. Vill jag, eller inte?
Om jag vill, då måste jag satsa och då är vi där igen. Vågar jag verkligen visa vem jag är? Vågar jag visa mig på det sättet? Öppna mig? - Nej, det gör jag inte. Inte än...
Så om jag inte vill det heller, då får jag en sommar förhoppningsvis utan bekymmer, vilket låter skönt men.. En sommar utan bekymmer, vad är det?
Val är inte min grej. Tror det är många som har svårt att göra väl. Rädda att skada någon, eller sig själv.
Jag har inget tips eftersom jag själv är i det träsket.. Eller egentligen inte, jag har inget jag måste göra. Bara val som ligger och nöter.
Det är som när man är jättetrött och just lagt sig i sängen för att sova och man hör något irriterande ljud. Något man kan somna ifrån men som ändå finns där och nöter. Eller en lampa man glömt släcka i hallen, som lyser in i rummet- inte starkt, men det finns där.. Och man orkar verkligen inte göra något åt det.
Så känner jag nu.
Jag orkar nog heller inte bestämma mig, det är ju inget livsviktigt.. Men ändå så finns det där.
Ligger där och nöter.
" And singing songs that make me think about, where I came from.."
Jokkmokk är mitt lilla Caledonia :')
Texten stämmer faktist in läskigt bra..
"I don't know if you can see,
The changes that, have come over me
And these last few days
I've been afraid that I might drift away
So I've been telling all the stories
And singing songs that make me think about, where I came from
And that's the reason, why I feel so far away today
And let me tell you, that I love you
That I think about you all the time
Caledonia has been calling me
Now I'm going home
And if I should become a stranger
You know that it would make me more than sad
Caledonia's been everything, I ever had
Caledonia's been everything, I ever had"
Texten stämmer faktist in läskigt bra..
"I don't know if you can see,
The changes that, have come over me
And these last few days
I've been afraid that I might drift away
So I've been telling all the stories
And singing songs that make me think about, where I came from
And that's the reason, why I feel so far away today
And let me tell you, that I love you
That I think about you all the time
Caledonia has been calling me
Now I'm going home
And if I should become a stranger
You know that it would make me more than sad
Caledonia's been everything, I ever had
Caledonia's been everything, I ever had"
.. It's just a bump in the road.
Det är inte bara min födelsedag som är på nedräkning kom jag på.
Shit, ett år går så fort!
Fan att man ska vara en sån som tänker och analyserar minsta lilla.
En mening som är som gjord för mig.
Shit vad jag längtar hem. Att vara här har gjort att jag ångrar i princip allt jag inte gjort i Jokkmokk. Inte saker som jag vill för allt sånt vågar jag inte, men saker som jag borde ha gjort.. Nu vill jag bara hem och få det överstökat. För första gången känner jag mod. Känns skitkonstigt haha!
Vet inte vad det är med mig idag.. Det är som förr kan man säga. Jag bara kommer på miljoner saker till varför allt är som det är men sen så är jag inte så snabb till datorn åsså glömmer jag vad det är.. Men det är ju skönt för stunden iaf. Lyssnar på Lifehouse. Har för mig jag lyssnade endel på dom förut. Inte nötte men lyssnat för jag känner igen låtarna.
Ska då nöta deras låtar nu iaf... Härlig röst.
Shit, ett år går så fort!
Fan att man ska vara en sån som tänker och analyserar minsta lilla.
"..I think I have a problem, I think I think to much.."
En mening som är som gjord för mig.
Shit vad jag längtar hem. Att vara här har gjort att jag ångrar i princip allt jag inte gjort i Jokkmokk. Inte saker som jag vill för allt sånt vågar jag inte, men saker som jag borde ha gjort.. Nu vill jag bara hem och få det överstökat. För första gången känner jag mod. Känns skitkonstigt haha!
Vet inte vad det är med mig idag.. Det är som förr kan man säga. Jag bara kommer på miljoner saker till varför allt är som det är men sen så är jag inte så snabb till datorn åsså glömmer jag vad det är.. Men det är ju skönt för stunden iaf. Lyssnar på Lifehouse. Har för mig jag lyssnade endel på dom förut. Inte nötte men lyssnat för jag känner igen låtarna.
Ska då nöta deras låtar nu iaf... Härlig röst.
