neni

Idag for jag och Emma till skolan kl 11. Och där stannade vi till kl 19:00 ikväll!
Snacka om hängivna elever!

Vi båda har en redovisning som vi har missat och sedan skutit upp då det ej varit klart, men ikväll blev det det och imorrn gäller det!
Så JÄVLA skönt att få det gjort! Nu återstår bara att redovisa det.. Ush ja, jag bävar mig. Stå framför folk och prata. Värsta jag vet!

Har skrivit om Anorexia Nervosa. Kan vara ett vldigt känsligt ämne, men otroligt intressant att fördjupa sig i.

Får väl se hur der går imorrn då :)

Nu blir det då en film och natta tidigt! Det förtjänar jag!

Första sidan av powerpointen!

Igår hade skolan temadag om kvinnovåld. I samband med det så kom kvinnojouren från Jokkmokk till våran skola, och med hade som sig en kvinna vid namn Maria som hade föreläsning. Jag finner knappt ord för att beskriva den otroligt vackra människa! Hennes ord, hennes berättelse och hennes otroligt stora hjärta tar verkligen tag i en och lämnar verkligen ingen oberörd.

I kväll hade hon en föreläsning till, på folkets hus. Ännu en gång kom man inte därifrån oberörd. Ni som inte hört hennes berättelse och var närvarande vid något utav hennes föreläsningar har verkligen missat någonting!

Hon pratade mycket om att alla har en ryggsäck med skit i. Alla bär vi på något som gör att vi uppför oss på ett visst sätt. Hon gav mig verkligen en ögonuppnare (om man uttrycker det så?)
Innan den första föreläsningen såg jag henne. Hon hade gröna shorts och hade en orange t-shirt. Första tanken var "vilka otroligt fula byxor och lite konstigt klädväl med tanke på att det börjar vara minusgrader ute." Under föreläsningen berättade hon om att man inte kan kränka någon annan då man aldrig vet vad den personen har i sin ryggsäck- som denna denna kvinna- hade utstått 11 år (om jag mins det numret helt rätt) av sexuellt våld och 25 år som alkholist.

Hon hade förmågan att med hennes berättelse få oss alla andra att känna en sådan trygghet på ett sätt. Man blev både glad, arg och ledsen och lycklig när man hörde henne. Arg och ledsen för att höra allat det som hon har gått igenom, men samtidigt så otroligt glad och lycklig för att hon kunnat ta sig vidare, möta de skit hon hade i sin ryggsäck och må bra igen!

Efter föreläsningen skickade hon runt mikrofånen och lät att säga sitt namn, och vad för känslor man hade för det hon just visat och pratat om. Alla var så otroligt rörda. Och med hennes förmåga, började människor, totala främlingar, öppna upp sina hjärtan. Man fick höra saker som man aldrig någonsin skulle fått höra. Hon skapade en sådan trygg stämning, att till och med främlingar kände sig trygga att öppna sina ryggsäckar offentligt.

Döm ingen!
Det är någonting man fått höra hela tiden. Man ska inte döma en bok efter omslaget. Men man gör det i alla fall. Jag kommer nog fortsätta göra det, men jag kommer absolut inte glömma bort att denna person har en ryggsäck med något i. Något som kanske gör att denna personen stammar, att denna personen går på ett visst sätt, att denna personen uppför sig på ett visst sätt. Ha respekt för andras skit!

Hon lät oss alla verkligen komma in i hennes liv och höra hennes berättelse.
Jag skulle kunna berätta hela föreläsningen, då den var så otroligt bra. Men det är inte min historia att berätta. Det är hennes.

Jag vill bara att ni ska veta, att denna kvinna kommer jag aldrig någonsin att glömma.
Att en total främling kan göra ett sådant starkt intryck på en.
Jag beundrar verkligen hennes mod, hennes styrka och givmildhet! Jag beundrar henne.

Återigen, tack Maria!

Gabriellas sång - Helen Sjöholm


Denna låt spelade hon upp i slutet av föreläsningen. Hon gav den en totalt ny mening, dock att låten början handlat om "Gabriella" som blir misshandlad av sin man, så fick denna kvinna den att bli mer levande.
Det finns hopp!