Redat ut knutarna

Såna här tankestunder där man går igenom saker och ting borde jag ha oftare! I alla fall i tider då man måste få ordning på tankarna och reda ut hur man egentligen känner.
Jävla tonåren. Man kan känna en sak ena dagen, men andra dagen så är det bytt. En åsikt man kan ha haft igår är ändrad nästa dag.
Det är ganska irriterande egentligen. En åsikt jag haft länge har ändrats på sistånde men skulle jag bevisa det skulle det bli ett rent helvete. Jäkla Jokkmokk.
Nog för att tiden efteråt skulle vara som en sten lyfts från mitt bröst och jag kan andas igen, men då var det ju det där helvetet i början.......
Men men.

Som sagt, såna här tankestunder borde jag ha oftare (nu kom jag inte fram till det här idag, men denna månad i alla fall)
Har aldrig riktigt tänkt på det (uppenbarligen) men det är faktist jävligt skönt att vara ensam. Att slippa fundera på hur man känner hela tiden och sammtidigt hålla skenet uppe. Inte visa rädslan som kan komma krypandes efter ett tag och sammtidigt låtsas som ingenting.
Jag klarar inte av det. Inte nu.

Jag har alltid haft svårt att lita på folk. Spelar nästan ingen roll hur länge jag kännt någon. Det finns alltid där som en liten, liten varning att jag ska vara försiktig. Att jag inte ska visa hela mig och inte säga allt jag känner, eftersom risken att bli sårad blir större. Och hur nyttigt är det att jag känner så om man ska vara med nån?

Det var ju någon här och skulle jag inte ha fått den här "insikten" eller vad man kan kalla det, så skulle jag nog få pendla fram och tillbaka från Jokkmokk just nu, fast jag innerst inne inte vill det. Nu var det väl inte bara denna gyllene insikt som arbetade mot, utan andra saker men denna insikt (gillar ordet nu) hade ju lite att göra i det hela.
Det känns nästan lite att man växer upp, sakta men säkert. Eller så går det i normal takt men man är väl så himla stressad och nyfiken nu att man vill att allt ska gå över på en natt.

... Det här var fan grymt svårt att förklara men egentligen så måste jag ju inte det. Ingen tvingar mig att skriva... Men det är bara skönt att skriva ut det lite och se att man har "bestämt" sig för en känsla.. Snarare ett sinnestillstånd. Ett bra sinnestillstånd.

Åh, jag är så duktig, haha!


Kommentarer
Postat av: Pappa

Ja, du är duktig. Och du växer och blir vuxen. Det är ju bra att du kommit till insikt om det i alla fall. Sen är det inte lätt att vara tonåring. Jag vet, för jag har varit det själv en gång i tiden... =)
Det är mycket som händer och ska hända. Man vill så mycket och ibland går det lätt och ibland står allt bara still... Men det är saker som alla går igenom. På ett eller annat sätt. Behåll du ditt bra sinnestillstånd, för du ÄR duktig!!!

Kramar!!

2010-01-31 @ 06:03:49

Kommentera här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback