Funderar
Jag vill bara härifrån. Det har jag sagt förut och kommer säkert säga igen någon gång, men jag vill verkligen härifrån.
Jag bara .... Aaah, vill!!
Var för ovanlighetens skull (det är verkligen ovanligt, inte så att jag är ironisk för detta är faktist ovanligt) och klickade runt på facebook. Kollade vännerna, och vännernas vänner osv. Åsså kom jag på hur litet detta jävla ställe är. Nog så vet man det, men att se det sådär är ganska... Skrämmande?
Vart man än klicka runt så var det samma vänner i listorna. Inte undra på att man blir less på detta ställe?
... Ush, det där lät fel! ... Och eftersom jag inte kommer på någon bättre förklaring får det stå kvar ...
Sedan kom jag på att min e-mail är ganska pinsam (... alltså...) Rejält pinsam faktist, men ändå ganska gullig. Alla har typ sitt riktiga namn, men jag har (vad det ser ut som) någon alias för något sci-fi spel från 90-talet... Men så är det faktist inte!
Kommer ihåg när jag valde den haha!
Tycker det är lite småkul att det finns en "historia" bakom min e-mail address... Åh, jag är så djup! (ironi)
Nåja, jag ville ju ha något som betydde något och på den tiden (lät gammalt...) så dansade min storasyster i en grupp. Min klass hade samma vecka sett när dom dansat på Folkan och jag var så stolt över henne, så jag tog hennes dansgrupp som e-mail + året jag var född för att göra det lite mer personligt...
Fy fan vad stolt jag var över min e-mail sen då haha!
Åh, det är så patetiskt, men kul.
Har funderat på att byta då jag knappt känner ens hälften av mina msn-kontakter och skäms lite över den jag har nu, men då måste jag ju ta bort all min mejl som jag samlat på mig, åsså försvinner min charmiga lilla historia. Då blir jag som alla andra... Fan vad trist, så nej. Den är kvar... Min pinsamma e-mail.
Vilka funderingar jag har ... Jag borde verkligen sova nu
Men lilla stumpan. Kan inte förstå vad det är som helatiden gör att man måste önska sig bortifrån den plats man bor på. Vad är problemet? Var sitter problemet? Ger jag detta en riktig.....? Ja gör du det. Jag tänker så här.
Jag bor här kann inte påverka detta nu. Så då gör man det besta man kan av det. Sen när jag har möjlighet att påverka det. Då gör jag det. Att hela tiden gå att önska att man skulle varit så, gjort det, varit där, haft nånannan, så blir det en nedåtgående spiral.
Värden står öppen för dig. Den endra som hindrar dig är ditt tänk. Det är dom flyktiga sakerna som man ska ta tillvara på¨. Leva i nuet här, och med. Dela med sig av det man är, vara beredd att ta imot det man får. Upplev dagen med öppet sinne.
Kram Mamman love you <3
Åh, vad rörd jag blir syster!! Jag hör faktiskt också till dem som har en pinsam email-adress och jag tycker det är svårt att byta. Haha!!
Det du skriver om dansen, får mig att drömma tillbaka. För i motsats till din känsla av att vilja därifrån, så kan jag längta tillbaka. Till just den tid i livet där du nu befinner dig nu.
Det må vara att Jokkmokk är litet och känns tråkigt och meningslöst. Men jag är säker på att du kommer att se tillbaka annprlunda påd en tiden om några år.
Som mamma säger. Gör det bästa av det du har och den situation du befinner dig nu. Tänk inte att livet är en strävan efter ngåot annat hela tiden, då blir du aldrig nöjd med tillvaron. Se inte ditt nu som en enda stor begränsning, utan funder aöver vilka möjligheter det finns också. Hur tänkte du t.ex. när du var i Egypten?
Samtidigt så tror jag på min slogan "Lev livet med tron på en morgondag". För man måste fortfarande drömma och se framåt, reflektera över vad du vill och inte vill. Annars kan inget förändras...
Tänker på en berättelse jag hörde på Oprah om en kvinna som levde i Afrika, någonstans. Minns tyvärr inte landet, men det är mindre viktigt för berättelsen. Hon hade gifts bort som ung, och vid en ålder på 18 hade hon tre barn. En dag kom en organisation till byn där hon levde som riktade sig till kvinnor och manade dem till att srkiva ner sina drömmar. Drömmar, hade hon tänkt? Får, eller kan jag ens drömma?
Hon skrev i alla fall ner sina drömmar, som innefattade att åka till Usa, utbilda sig, ta en kandidatexamen, magisterexamen och sedan doktorsexamen. Listan förvarade hon i en metallask, vilken hon grävde ner vid ett träd.
Sedan dess har hon betat av varje punkt på listan, och när hon berättade sin historia på Oprah hade hon några månader kvar innan hon kunde titulera sig som doktor. Efter varje dröm hon uppnåt, hade hon återvänt till sin hemby, grävt upp listan och kryssat för den dröm hon uppnåt, för att sedan åter gräva ner listan tills nästa gång hon uppnåt ett mål och en dröm...
