neni

Såna här tankestunder där man går igenom saker och ting borde jag ha oftare! I alla fall i tider då man måste få ordning på tankarna och reda ut hur man egentligen känner.
Jävla tonåren. Man kan känna en sak ena dagen, men andra dagen så är det bytt. En åsikt man kan ha haft igår är ändrad nästa dag.
Det är ganska irriterande egentligen. En åsikt jag haft länge har ändrats på sistånde men skulle jag bevisa det skulle det bli ett rent helvete. Jäkla Jokkmokk.
Nog för att tiden efteråt skulle vara som en sten lyfts från mitt bröst och jag kan andas igen, men då var det ju det där helvetet i början.......
Men men.

Som sagt, såna här tankestunder borde jag ha oftare (nu kom jag inte fram till det här idag, men denna månad i alla fall)
Har aldrig riktigt tänkt på det (uppenbarligen) men det är faktist jävligt skönt att vara ensam. Att slippa fundera på hur man känner hela tiden och sammtidigt hålla skenet uppe. Inte visa rädslan som kan komma krypandes efter ett tag och sammtidigt låtsas som ingenting.
Jag klarar inte av det. Inte nu.

Jag har alltid haft svårt att lita på folk. Spelar nästan ingen roll hur länge jag kännt någon. Det finns alltid där som en liten, liten varning att jag ska vara försiktig. Att jag inte ska visa hela mig och inte säga allt jag känner, eftersom risken att bli sårad blir större. Och hur nyttigt är det att jag känner så om man ska vara med nån?

Det var ju någon här och skulle jag inte ha fått den här "insikten" eller vad man kan kalla det, så skulle jag nog få pendla fram och tillbaka från Jokkmokk just nu, fast jag innerst inne inte vill det. Nu var det väl inte bara denna gyllene insikt som arbetade mot, utan andra saker men denna insikt (gillar ordet nu) hade ju lite att göra i det hela.
Det känns nästan lite att man växer upp, sakta men säkert. Eller så går det i normal takt men man är väl så himla stressad och nyfiken nu att man vill att allt ska gå över på en natt.

... Det här var fan grymt svårt att förklara men egentligen så måste jag ju inte det. Ingen tvingar mig att skriva... Men det är bara skönt att skriva ut det lite och se att man har "bestämt" sig för en känsla.. Snarare ett sinnestillstånd. Ett bra sinnestillstånd.

Åh, jag är så duktig, haha!

Gammal låt:
Om du var min - Caramell

Var nog inte riktigt så det såg idag kl 14:00, men det skulle inte vara omöjligt...
Om ni inte förstått det ännu så körde jag bil för första gången idag. Det gick väl... Bra.
Han behövde bara använda nödbromsen en gång när jag var påväg in i snökarmen hihi...
 
Men nervös var jag då, nå jävulskt!
När det var 5 min innan jag skulle köra satt jag på Naturkunskapen... Jag kollade vad klockan var, tog ett djupt andetag och stammade fram någonting i stil med att jag måste köra, till läraren och sedan gick jag ut utan att titta tillbaka........

När jag satte mig i bilen var han ganska lugn ändå, även fast hans förare nu skulle köra för första gången och hon dessutom var ganska nervös... Men han är väl van.
Jag tänkte att jag kan väl ändå inte vara värst ändå, och det hjälper faktist.

Cool var han då, han jag körde med. Enda gången han vart lite uppjagad var väl när jag var nära att köra av vägen då (eller alltså, in i snökarmen), men istället hamnade i sidleds över vägen vid Däckia. Det är väl inte så trafikerat där inte, men lastbilar kommer ju då och då. Han försökte lugnt säga åt mig att köra åt höger sida och stanna, men efter si sådär 30 sekunder och vi fortfarande stod still kunde man ana lite småpanik i rösten... Men vi kom då därifrån och jag lever än... Ja, och han med.
Vet inte när nästa lektion faller in, men jag ser då faktist fram emot den lite. :)

När jag kom tillbaka till skolan hade väl chocken lagt sig, eller den höll på att göra det. Lisa frågade hur det hade gått men ärligt så mindes jag nästan ingenting... Vart i princip bara ett kort "bra" haha! Sorry förde.

Jaja, mera då...
Nä ingenting :)
Jo plugga.... Fan

- You're pretty. pretty pretty pretty pretty pretty.... [long pause] Now fuck off and be pretty somewhere else. I'm bored.

Har hittat en ganska rolig blogg (Sleep Talkin' Man) där en tjej skriver om hennes kille och hans mycket ovanliga men ack så roliga meningar han säger då och då när han sover. Undrar lite hur han kan komma på allt, men kul är han då.

Vissa fixade då skoterkortet idag också!
Skoteruppkörningen förra veckan var då säkert en av månadens höjdpunkter! Råkade väl brassa på lite extra när läraren inte såg, och var lite småbusig. Råkade fasta lite också, men det var nog ingenting i jämförelse till vad nu Lisa höll på med. Åsså kanske att man busade på lite extra när man skjutsade två småfolk i kälken, hehe...
Men han berömde mig dock för mina körkunskaper, så jag var väl inte så kass. Jag slog på charmen lite lagomt och måste väl ha gjort någon inverkan kan jag tro.

Teoriprovet idag gick då galant för övrigt. Jag var nog den enda som faktist pluggat, men fan, kan man inget annat än vart gasen och bromsen sitter och hur man använder dom så är det väl jävlart självklart att man pluggar? Det är faktist inte lika självklart för mig som alla andra att man ska veta om att passagerare på skotern ska hoppa av när man kör öven en väg. Men tack vare boken och lite lätt pluggande så vart det självklart (dock tror jag inte det kommer hända, men tanken är ju fin... Och det är ju den som räknas)
Hade 5 fel, vilket var gränsen till att få godkänt men enligt läraren på provet hade jag bara 1 fel. Och jag var då inte snabb på att rätta han, så tydligen 1 fel. Bra Elin. Så grym jag är!

Nu är det bara en skoter som fattas... Gud, hör du mig? (eller pappa...)
Vad är ett skoterkort som aldrig används liksom... Onödigt!

Jaja, får väl se vad den allsmäktige har att erbjuda.

Ska då köra bil för första gången nu på onsdag! Syrran skojjade om att jag inte ens vet vart gasen sitter, och så sant som det var sagt så vet jag faktist inte det (skäms) Ingen i familjen har gått kursen som måste tas för att man ska kunna övningsköra hemma, så första gången jag gör får helt enkelt bli med proffset- Ninas trafikskola. Undra vem som kommer vara toknervös och skämmas nå sjukt? Mjo, Elin...
Ska i alla fall be mor min om vi kan gå igenom lite om bilen innan jag sätter mig där.
Nåjaaa


... Now fuck off and let me bask in the glory of being me

Jag vill bara härifrån. Det har jag sagt förut och kommer säkert säga igen någon gång, men jag vill verkligen härifrån.
Jag bara .... Aaah, vill!!

Var för ovanlighetens skull (det är verkligen ovanligt, inte så att jag är ironisk för detta är faktist ovanligt) och klickade runt på facebook. Kollade vännerna, och vännernas vänner osv. Åsså kom jag på hur litet detta jävla ställe är. Nog så vet man det, men att se det sådär är ganska... Skrämmande?
Vart man än klicka runt så var det samma vänner i listorna. Inte undra på att man blir less på detta ställe?
... Ush, det där lät fel! ... Och eftersom jag inte kommer på någon bättre förklaring får det stå kvar ...

Sedan kom jag på att min e-mail är ganska pinsam (... alltså...) Rejält pinsam faktist, men ändå ganska gullig. Alla har typ sitt riktiga namn, men jag har (vad det ser ut som) någon alias för något sci-fi spel från 90-talet... Men så är det faktist inte!
Kommer ihåg när jag valde den haha!
Tycker det är lite småkul att det finns en "historia" bakom min e-mail address... Åh, jag är så djup! (ironi)
Nåja, jag ville ju ha något som betydde något och på den tiden (lät gammalt...) så dansade min storasyster i en grupp. Min klass hade samma vecka sett när dom dansat på Folkan och jag var så stolt över henne, så jag tog hennes dansgrupp som e-mail + året jag var född för att göra det lite mer personligt...
Fy fan vad stolt jag var över min e-mail sen då haha!
Åh, det är så patetiskt, men kul.

Har funderat på att byta då jag knappt känner ens hälften av mina msn-kontakter och skäms lite över den jag har nu, men då måste jag ju ta bort all min mejl som jag samlat på mig, åsså försvinner min charmiga lilla historia. Då blir jag som alla andra... Fan vad trist, så nej. Den är kvar... Min pinsamma e-mail.



Vilka funderingar jag har ... Jag borde verkligen sova nu

Satte mig vid datorn för ungefär 2-3 timmar sen för att skriva ett glatt inlägg om skolan idag men så skulle jag bara kolla facebook, och bara kolla mailen, och bara kolla...
Jag har till och med läst gammla inlägg. Gu vad roligt jag skrev då, till skillnad från nu. Nu är jag typ seriös... Nä, får bli en ändrig på det nu!

Men men, bättre sent än aldrig i alla fall:
Jag har ingen mer Spanska!

Det såg inte bra ut för mig där så den togs bort. 200p rätt åt skogen ... Inte! ;)
Jag har ju sagt att jag ville läsa Latin, och det kommer jag göra nu. Så det löste sig på en gång hihi! Nu ska ja jävlart ta det på allvar också och börja jobba på en gång när kursen sätter igång.
Nu jävlar!

Blir dock ingen Latin först nästa år, så nu har jag helt enkelt bara ingen Spanska = Sovmorgon på onsdagar! ;)
Inte illa pinkat Elin.

Och nu kan man väl tro att jag är frisk för att jag for till skolan idag? Nej nej... Inte än.
Har inge feber än men däremot så har jag konstant ont imagen. Vet inte vad det är. Det gör så ont i magen att det gör ont i ryggen. Och törstig är jag hela tiden. Jag bara dricker och dricker, men jag är fortfarande lika törstig. Jag vet att jag måste äta nå för att det ska fixa sig men... Ja, äh jag orkar inte dra allt det där i bloggen men om jag inte får feber idag så slipper jag då sjukan i alla fall- kort och gott.

Blir då skola imorrn igen- lite längre än idag kanske.
Jag var i skolan en halvtimme tror jag innan jag började må lite smådåligt. Tänkt be om skjuts men slog istället följe med Emma på väghem och fick lite frisk luft sammtidigt. Den bruden kan då övertala mig haha!

Nåja, skola imorrn. Plugg idag.
Hadehörrni

Det roliga varar i "bara" 4min- inte 9.
Se och njut bara :')

Där är kameran!!

Saknar syster yster

Jag måste då har bråttom eller något.
Jag sitter som på nålar hela tiden känns det som!
Jag har kännt på mig att 2010 kommer bli ett bra år men sen så har det inte hänt nå speciellt än... Men herregud Elin, det har bara gått 11 dagar!
Men jag är nog bara ivrig att sätta igång eller något.
I februari/mars blir det då Egypten med emmasåklart och det känns ruskigt bra faktist! Spännande om inte annat!

Skolan...
Får panik bara jag tänker på den. Bara tanken av att kanske måsta gå om ett år i Jokkmokk... Ne fy fan, får bara rysningar och jag skäms nå jävulskt!
Kruxet är det där jävla språket som man tydligen måste läsa när man går SP. Jag klarar helt enkelt inte av det. Det går bara inte... Inte alls.
Har jag bestämt att jag endast klarar mig med engelska så håller jag fan hårt i det!

Jag har absolut noll motivation när det kommer till. I detta fall Spanska. Jag hatar det.
Jag hade redan hamnat efter första lektionen jag var på.
Spanskan skulle börja någon vecka efter alla andra började och jag var inte säker på när. Sen mötte jag min spanskalärare helt plötsligt en dag efter 1 månad skolan börjat tror jag. Hon undrade vart jag vart och jag sa som det var. Hade ingen aning om att vi ens börjat. Dom hade tydligen börjat två veckor efter skolan börjat så jag hade missat två veckor dvs 4 lektioner.
Jag försökte hoppa in med dom och komma ikapp men jag gav nästan upp på en gång jag kom in i klassrummet. Vi är 5 st i våran klass... Vilket röj.
Dom hade redan lärt sig räkna till 10 och lärt sig alla hälsningsfraser och redan börjat att lära in sig väderförändringar och månader... Jag tyckte det var ganska så kört för mig men försökte i alla fall. Jag gjorde faktist det! Men helvete ... Nej, det gick inte.

Visst är det coolt att kunna några fler språk än svenska och engelska men jag kan bara inte få in det. Jag är faktist sugen på att lära mig Latin eftersom det är ett sådan fint språk men det skulle nog även det gå åt pipsvängen... Kanske. Jag undrar faktist. eftersom Latin är ett mer underhållande språk. Inget man måste, utan något man bara vill. Men jag har då inga planer på att testa på om det stämmer att jag skulle klara Latin.
Jag vet att jag sa jag skulle ta lite mer risker i år, men glöm att jag tar risker när det kommer till min utbildning!

Jag tror helt ärligt att det är ganska så kört mig..
Ni ser, jag har totalt gett upp!
Såhär var det för franskan med. Jag läste franska i ett och ett halvt år och det enda jag kan säga nu är:
Jag, ja, nej, ett två tre och jag heter Elin.
Ett och ett halvt år!
Fattar ni så otroligt språkkunnig jag är!?

Jag har till och med gett upp så hårt (dock innan jag ens snackat med min mentor för att se om vi kan reda ut det här) att jag funderar på att flytta till Umeå eller Stockholm.
Jag börjar bli rastlös och deppad av att bor här. Vem fan har en framtid i Jokkmokk egentligen?
Men tänk er att få bo på ett ställe där samhället typ... Lever. Där det till och med finns saker att göra!
Jag må älska Jokkmokk. Det kommer jag alltid att göra men nu vill jag bara härifrån. Gå en linje jag är intresserad av och bara få vara jag lite gran.
Jag vet inte om det är sömnbristen jag har, eller vad, men jag har blivit så otroligt sur på sistånde. Jag är verkligen inte mig själv. Jag har märkt det och min familj har märkt det.. Det skrämmer mig nästan. Jag ville ju förändras men det var inte såhär jag menade, så förlåt för det.

Men det är nog bara den här jävla skolan och min framtid som gnager (och sömnbristen...)
Jag vill bara inte vara kvar i Jokkmokk ett extra år. Det är nog det som skrämmer mig mest.
Nu säger jag inte att jag flyttar till Kina så fort jag tagigt studenten men... Eller jo, det kanske jag visst gör.
... Jag vet fan inte.
Jag vet ingenting och jag blir galen!

Det är då skolan imorrn i alla fall och på tisdag är det... spanska...
Jaja, men ska sova nu...

... Men good luck, för nu började valparna busa...

Red Hot Chili Peppers - Snow ( Hey oh )

-Say, you, you are so yesterday
I won’t let you rain on my parade
Don’t wanna hear a thing you say
So yesterday

Detta är en sann historia

Washington, DC Metro Station. En kall morgon januari 2007. Mannen med fiol spelade sex Bach- stycken i ca 45 minuter ungefär. 2000 personer gick genom stationen, de flesta på väg till arbetet. Efter 3 minuter lade en medelålders man märke till att det var en musiker som spelade. Han saktade farten och stannade i några sekunder och för att sedan skynda vidare för att följa sitt schema.

4 minuter senare:
Violinisten fick sin första dollar: en kvinna kastade pengarna i hatten och, utan att stanna, fortsatte att gå.
6 minuter:
En ung man lutade sig mot väggen för att lyssna på honom, sedan tittade han på sin klocka och började gå igen.
10 minuter:
En 3-årig pojke stannade men hans mor drog hastigt med sig honom. Ungen stannade för att titta på violinisten igen, med modern drev hårt och barnet fortsatte att gå men vände på huvudet hela tiden. Denna åtgärd upprepades av flera andra barn. Varje förälder, utan undantag, tvingade sina barn att snabbt gå vidare.
45 minuter:
Musikern spelade kontinuerligt. Endast 6 personer stannade och lyssnade en kort stund. Omkring 20st gav pengar men fortsatte att gå i normal takt. Mannen samlade in totalt $32.
1 timme:
Han slutade spela och tystnad tog över. Ingen märkte. Ingen applåderade, inte heller fanns något igenkännande.

Ingen visste detta, men det var violinisten Joshua Bell, en av de största musikerna i världen. Han spelade en av de mest invecklade bitar som någonsin skrivits, med en fiol värd 3,5 miljoner dollar. Två dagar före hade Joshua Bell sålt ut en teater i Boston där platserna gick på i genomsnitt $100.

Detta är som sagt en sann historia. Joshua Bell spelandes inkognito i tunnelbanestationen organiserades av Washington Post som en del av ett socialt experiment om ens uppfattning, smak och folks prioriteringar.

De frågor som tas upp:

♣ På en plats, i en gemensam mijö på en olämplig tid; uppskattar vi då ens skönhet?

♣ Slutar vi att uppskatta den?

♣ Känner vi igen talang i ett oväntat sammanhang?

En möjlig slutsats av detta experiment kunde vara så här:
Om vi inte har en stund att stanna upp och lyssna till en av de bästa musikerna i världen, spelandes några av de bästa kompositioerna som någonsin skrivits, med en av de vackraste instrument som någonsin gjorts ...

... Hur många andra saker missar vi egentligen?

PS: Detta är mitt 400e inlägg!

Nytt år. Nya möjligheter!