neni

Det är tufft. Det är nå gudförbannat tufft!
Ibland så kommer verkligheten ikapp en på ett sätt som gör att man nästan tappar andan. Någonting man trodde man gömt undan långt, långt, långt ner i det undermedvetna, lyckas ändå komma upp igen. Trots sina bästa försök att glömma.

Jag fattar inte hur det kunde gå så fel. Ett sådant litet ögonblick av oskyldighet kunde ge någon annan en chans att försöra.

Önskar att jag kunde höja min röst men det kan jag inte. Sist bled det kaos, och jag kan inte hantera den formen av kaos igen. Inte nu.