neni

Idag så gick jag från skolan med Lisa som är knäpp.

Puss och K.. Eh, okej det skriver jag inte haha!

---

Sanningen är att jag drar ut och nyttar mig nu. Hörs när jag uppdaterar! :)

Från stugan

Vet inte varför jag skriver egentligen.. Har inget att skriva om men känns som om jag behöver göra det ändå även fast inlägget kan bli kort och praktist taget meningslöst.

Saknar pappsen min..
Men 15 veckor går väl ändå ganska fort?

Ne, blir nog musik och sängen nu.

Är det en svaghet eller en styrka att även fast man är sårad och ledsen fortsätta att försöka visa hur stark man man är?
Det är väl ändå klart som kristall att även jag inte är på topphumör hela tiden men varför måste man hela tiden försöka visa sig stark? Nog för att jag försöker med det hela tiden, och tycker att jag ändå tål ganska mycket men sanningen är nog att jag inte gör det. Är det typ ett brott mot någon oskriven lag att visa sig sårad eller sårbar i verkligheten?
Här skriver jag praktist taget svart på vitt hur pissigt jag tycker något är men när man ser mig, ser man då hur ledsen, irriterad eller besviken jag är på riktigt? Nja..
Visst jag låter inte mycket påverka mig, och det är inte heller så mycket som gör det men när det väl kommer något som får mig ur balans så... Kommer jag verkligen ur balans... Men det märks då inte, eller kanske inte så tydligt. Jag vet inte. Jag har svårt att se mig ur andras ögon...

Nu då? Nja, allt är väl inte perfekt men det är ett helt okej sätt att leva på. För nu i all fall. Är inte något som jag inte vet hur man fixar det så allt är väl lungt än så länge

(eller skrev jag det sista nu för att visa hur stark jag är som klarar av allt som jag egentigen tycker är skit och visa hur jag kan ta itu med skiten för att jag vet hur man gör? ... Fan, jag vet inte!)

Nu blir det då att somna till en film

Sarah Dawn Finer - Standing Strong

Åh, jag vet inte hur jag ska förklara det här.
Allt känns bara så... Blåst?

Det känns ärligt som att jag håller på att förlora dig
Jag gillar inte det här, inte alls. Jag når dig inte, jag hittar dig inte. Det är nog det som gnager. Det är du som gömmer dig i dimman och det är dig jag inte hittar. Något har då hänt men jag vet inte riktigt vad. Jag kan då bara säga att du hade rätt, igen, som vanligt.

Jag kollade tillbaka på Februari. Jag var inte här då men konstigt nog så kändes allt så mycket enklare då, nu när jag läser det och ser tillbaka.
Jag får bara en sådan stor lust att dra härifrån! Det finns egentligen ingenting här som håller mig kvar så egentligen varför inte bara mitt pick och back och dra? Jag kan ju om jag verkligen vill..

... Hm, jaja om inte tondöva personer piggar upp mig kl 8 ikväll så vet jag inte vad :)

"Hjärtat har sina skäl som förnuftet inte fattar"