neni

Imorrn är de December.
Som med allt i mitt liv är de siså där.

Har kommit fram att tiden går så otrooligt fort.
Tänkte kolla på filmen Day After Tomorrow idag. Hade feber så missade hela skyltsöndagen så tänkte frysa lite i soffan ist om ni undrar ;P. Iaf så känndes de som om den kom ut för 1 eller 2 år sen men herregu, den kom ju ut 2004.
Då gick jag i fyran.. De stämmer inte.
Går tiden verkligen så fort? .. Ja tydligen

Det tröstar faktist lite att veta att tiden bara far iväg.
Vissa kan tycka de kan vara stressande eller jag vet inte.. Att man liksom inte hinner med det man ska.
Men tro mig, man hinner.. Som sagt- man har hela livet framför sig.
Tiden kan gå fort, men man han ändå själva livet framför sig.......
Om någon förstår, vilket jag tvivlar på men ajja.

I veckan ska jag till Gällivare.. Ush, jag gruvar mig.
Jag får trösta mig med att snart är detta över, och de är de ju.. Snart så :)

Ni som läser min blogg.. Fattar inte hur ni orkar :P
Jag skriver i princip om samma sak. Hur allt är skit i mitt nu när jag flyttar....
Men jag kan formulera det olika men de är ändå samma sak.. Som att läsa 150 böcker om varför löven är gröna.
Jag hoppar då verkligen mellan ämnena också..         Hänger ni med? ;)

Nu har jag då fått välja säng.. Och till sängen kom de en byrå, en garderob, en nattduksbord och en spegel. Inte dom snyggaste men men.. De duger. De var då rätt färg iaf: Mööörkbrun.
Nu när man flyttar till Afrika måste man ju ha lite Afrikanskt rum.. Och framförallt Egyptiskt ;)

Gråten var nära idag.
Mamman ringde och i bakgrunden hörde man Sazha. Tydligen hade jag, när jag var liten och jävlig, lånat hennes läppstift och förstört dom.. Och mycket, mycket mer.
Minns knappt hur hon såg ut och känner henne inte men ändå kom tårarna.
Jag gråter så ofta så jag har glömt hur glädjetårar känns.. Men de var nog glädjetårar som jag kännde idag.. De känns ganska bra. De känns rent på något sätt.. Som om jag är inte ett vrak iaf, även om jag tycker de.
Jag kan faktist vara glad ibland- på riktigt... Asså riktigt glad!
Glad är jag varje dag, mer eller mindre... Men jag mena känna riktigt lycka, glädje och värme.
Annars är de bara en massa skratt för någonting var roligt, men de är inte riktig glädje om någon förstår.

Ush, jag bara svamlar. Men de är skönt att svamla lite.. Bara skriva ner de som hoppar upp i huvudet på mig :)

Det är så skönt att ha ett ställe att skriva av sig och inte behöva förklara grundligt som man kanske skulle behövt om man pratade ut.
Visst, de kan komma frågor som "vad mena du med de på din blogg?" och då får man väl kanske om man vill , förklara lite snabbt :)

Imorrn kommer mamman hem..
Ska bli kul. Hon ska visa lite av den nya lägenheten vi kommer bo i. Jag har ju bilder men ni får inte se för de ser förjävligt ut just nu. Dom renoverar hela skiten, men när vi far ner så är allt nyrenoverat och fräscht :)
Kommer bo på tredje våningen men takterass. Hur roligt är inte de? Ett helt tak för sig själv.. Kan man ligga där uppe ostört och sola, göra läxor eller annat man kan hitta på. :)
Och någon kommer ju ha balkong och ett ganska stort rum ;)
Gäller bara att se de positiva i saker. Man mår som lite bättre då också.

Jag måste sluta med en sak.. Jag verkligen måste.
Om någon frågor med vad kommer jag inte förklara.. Jag måste bara sluta med de.

     Ne, de är de verkligen inte...

Var på ett slags "födelsedagskalas" igår och de var ju kul..
Vart en liten depparstund i de hela och jag tror inte jag druckigt vatten så fort som då.
De är presic som om jag bara har 6 veckor kvar att leva.. Och de är ju ungefär så länge jag har kvar.. Iaf i Jokkmokk.... Och allt som är roligt och som jag i normala fall skulle skrattat åt- gråter jag åt ist.
Nu är de inte bara flytten som gör mig ledsen..
När jag varit sjuk har jag fått tid att tänka som kanske inte var så bra.. Har inte kommit fram till några direkta slutsatser, bara saker jag förträngt och saker som jag börjat irritera mig på.
Att dagarna ska gå så fort? Jag förstår inte..
Jag har inte ens kul, varför går de så fort då?





De är egentligen mycket jag vill göra- jag vill fixa saker..
Jag vill fixa dig och mig.
Du har så rätt. Vi har förändrats.. Jag tror jag vet varför men inget är ju säkert så jaa...
Jag måste fixa de..
Du sa någonting i fredags som gjorde mig så otroligt osäker på om jag ens orkar längre.
Vet inte hur jag ska skriva de här utan att de ska låta fel, taskigt eller rent utav idiotiskt.
Men bara att du stammade på orden gjorde mig osäker.
        - Hon är.. Eller var..

Tro mig, jag kommer ihåg.
Vill inte de ska hända mig...

---

                ...De är verkligen inte lätt när de är svårt.

De vet jag att jag är, men jag visste inte såhär mycket.
Höll på att börja gråta 3 gånger idag.
Första gången var på musiken när vi försökte sjunga luciasånger..
Har ingen aning om varför de kom då men jag tror att ju närmare jag kommer till dom dagarna jag längtar efter, ju närmare kommer jag ju den dagen jag fruktar.. Den dagen då jag säger adjö..

Den dagen är inte presic någonting jag längtar efter..
Och ja, jag vet att dom senaste blogginläggen är förpestade med min flytt men som sagt, jag behöver få ut de på nått sätt och de hjälper att skriva.. De är som terapi kan man säga.
Något annat som hjälper är att spela eller lyssna på pianospel.. Vet inte varför. Som skönt med förändring och slippa höra på någon dunka-dunka musik.. Bara sitta och lyssna och låta tankarna fara åt alla håll och kanter och tänka på allt mellan himmel och jord. Helt knäppt men jag är ju ärlig iaf...

Mamma är då nu i Aswan och letar efter hus.. När hon ringde igår och gav mig sitt nya nummer så var de som verkligt. Hon och pappa är verkligen där nere på riktigt.. Och letar hus- på riktigt!
Sen skickade hon ett sms idag... Hon har varit ute och kollat på hus idag. Vet inte om hon kan ha hittat nå. Märker väl om nån dag.
När jag fick de sms:et var de som ännu mer verkligt. De var som "Just nu kan hon stå framför de hus jag kommer bi i dom närmaste tre åren... Just nu.."

Allt blir bara mer och mer verkligare för var dag och de skrämmer mig en aning..
Jag är en sån som tar dagen som den kommer. Jag brukar inte planera så långt fram.. Kanske en vecka, men de är max.
Nu är de nästan, påt ungefär, ca 7 veckor kvar innan jag lämnar lilla Jokkmokk.
... Ush, nu kommer dom där jävla tårarna igen.

De känns nästan att ju närmare jag kommer Januari så försvinner en bit av mig själv. Jag vill inte stå inför ett nytt år, ett nytt hem.. Nya kompisar.
Jag trivs här..
Men som med allt annat som har med mig att göra så är de alltid blandade känslor. Jag kan inte bara tycka en sak, jag måste även kunna tänka en annan sak också.. Svårt att förklara.

"Jag kommer aldrig glömma vem jag är
Jag kan bara låta de sova
Kanske har jag inget val
Men en vilja som finns kvar"

Jag vet att jag kommer förändras när jag flyttar.. Vem gör inte de. Men jag kommer aldrig glömma vart jag kommer ifrån eller vem jag är nu.. Tro mig, jag skriver upp de på en post-it lapp så jag inte glömmer :)


Går inte bra att skriva nu, vet inte varför.. Kan vara "Gabriellas sång" som påverkar mig. Bara jobbigt att skriva helt plötsligt..
Ärligt.. Jag älskar dig. - Vem som helst får ta åt sig.. Kännde bara för att skriva de <3

Visst tänker man bakåt ibland..
Och nu när jag har varit sängliggande har jag verkligen bara tänkt bakåt ist för frammåt.
Framtiden skrämmer mig nog. Vet att snart är säkert mer än hälften av mina inlägg förpestade med min flytt till Egypten men som sagt, denna blogg är ingen vanlig blogg. Jag skriver bara här för att skriva av mig. Spelar ingen roll om någon läser.
Är bara tryggande att få ut de. Sen spelar de ingen roll vem de är som läser..
Visst är de ju som roligt om någon läser, är ju som därför jag har en blogg istället för en dagbok under kudden men ja.. Hoppas någon förstår.

Då när jag låg i min sjukhussäng (dvs mammas och pappas säng) och jag hade min dator i knät så kom jag att tänka på denna låt.
Är nått år sedan jag lyssnade på den. Den må vara gammal men för dom som känner mig så lyssnar jag inte precis på de nyaste eller musik som alla andra lyssnar på :P

....  Och dom som inte känner mig, känner mig lite bättre nu ;)

Haha, de finns ju vissa man inte riktigt förstår sig på- mer eller mindre.


Som jag srkev i mitt inlägg "Torkar ut" så verkar tårarna stanna länge.
Visst, jag tycker de ska bli skitkul att fara härifrån och se nå nytt. Att få uppleva nå nytt.
.. Men ändå. Varje dag så påminns jag om saker om jag kommer missa när jag far. Jag vill helst inte lyssna på de men är ju som svårt att undvika. Är ju som alltid någon som pratar om de och jag kan ju inte slå någon på käften varje gång någon börjar en mening med: .. Och nästa år ska vi ju ....!

Vissa saker som Vintermarknaden kommer ju vara kvar i årtionden (hoppas jag då) men saker som man göra med klassen och hela 9:an kommer jag ju att missa och aldrig få göra om igen.
De enda jag har att skryta med är Luleå Hockey haha ;P Jajja, de är ju någonting iaf.
Nu gör jag ett nytt försök att vara optimistisk.. Se de från den ljusa sidan.

Jag vet då vad jag ska ha för nyårslöfte. Var länge sedan jag la ett sådant så jag kommer inte ihåg om man får berätta de för folk för att man ska lyckas ;P
Men men, mitt löfte är att vara mer som den personen jag VILL vara ist för att vara den jag är.
Och då menar jag inte att glömma mig själv och låtsas vara någon annan. Jag menar att jag ska vara mig själv, fast kanske gladare och lfå ängre hår... - De där var ett exempel för er som undrar ;)
Jajja, då får vi se hur de blir med de då (:

Lovade göra detta inlägg för NEJ jag kan inte lista ut vem du är.
.. Och de går mig på nerverna.

Så nu till min otrooligt töntiga men ooerhört viktiga fråga: Vem är du?!